måndag 9 juni 2014

"Fuck box, let's dance"

Redan i början av 2001 så skrev den då eminenta musikjournalisten Mats Olsson krönikan "Fuck box, let's dance" om det stora boxarupproret. Bib-framfarten i landet skulle äntligen stävjas. Fram med småskalighet och färre ingripanden i källaren.

Eller vänta nu? Det var ju ett annat boxaruppror. Det var de monstruösa cd-boxarna som var fina att se på, men som aldrig riktigt spelades som krönikan handlade om. Men nog hittas det beröringspunkter. Olsson skriver:

"Boxen är inget för en som passionerat blir förförd av musiken"

Boxen är inget för en som som passionerat blir förförd av vinet.

Och nej, det här kommer inte att bli ett inlägg som slår in vidöppna boxar. Det kommer inte att bli ett inlägg om vinjournalister-som-måste-skriva-om-de-minst-usla-boxarna-som-kostar-rätt-lite-pengar-men-som-fungerar-om-man-gillar-översvavlad-saft-till-plågade-danska-grisar-på-webern.

Låt oss istället rikta blickarna åt naturvinet. Boxvinets antites. Och ja, jag är kanske sist (?) på bollen. Men en subkultur som hela tiden tar stormsteg in i våra medvetanden förtjänar utrymme, även på en perifer vinblogg som denna. Bespottat till stor del av gammelmedia som snackar defekta viner. Men med importörer som Wine Trade och Vin & Natur har naturvinet fått ett nytt ansikte. Ett ansikte fårat av passionerade vinbönder, småskalighet och ett minimerande av svavel. Även vissa restauranger har vinlista med naturfokus och i DN så ger Alf Tumble utrymme åt lite fördjupning. Men roligast under de senaste veckorna har varit att förkovra sig i Emil Broomé och Emil Arvidsons utmärkta bok "Naturligt Vin". Vi får följa med till Frankrike och träffa personer som startade hela rörelsen och andra som får den att vara i ständig förflyttning idag. Den enda invändningen är att jag hade velat läsa om ännu fler vinbönder. Det kommer i del två va?

Själv så har jag druckit mycket naturviner utan att egentligen reflektera över vad det betyder. Ganevat, Occhipinti, Princic och Cayuse bara för att nämna några under de senaste månaderna. Men nu är det dags att bryta lite ny mark. Inte bara köpa och prova bloggade viner och viner med höga ct-snitt. Ser fram mot ett år av naturviner där det mesta är från nya bekantskaper.

Här är några från senaste veckan:










Mest minnesvärda förutom de väl omskriva vinerna från Labet och Ganevat är den grymma Jamsheed-tolkningen av syrah som imponerade i alla led. Fet krämig textur med sköna nya världen-vibbar. 

Poulsarden från Domaine des Miroirs var härligt mineralisk och jag riktigt längtar efter att få provköra deras Chardonnay. Potential!

Intressant och god var Brise d'Aunis från La Grange Aux Belles. En blandning av gamay och pineau d'aunis som överaskade runt bordet. Okomplicerad underhållning!

För övrigt så skulle jag inte klara mig utan Nina Simone-boxen "Four Women"...