Piemonte 2015 del 1

Ett drygt år efter giftermålet så var det äntligen dags att bege sig till Piemonte på en väldigt försenad bröllopsresa. Snälla mor- och farföräldrar hade sett till att den första barnfria veckan sedan 2008 skulle bli verklighet. Tillsammans med restaurangbesök, ost och salame på terrassen och poolhäng i den väldigt varma Piemonte-sommaren så skulle också några vingårdsbesök hinnas med. Efter mellanlandning i Tyskland så landade vi i Milano. Och när det sedvanliga dividerandet med biluthyraren var över så började vi rulla mot Langhes kullar.

Visst är det en särskild känsla att äntligen börja närma sig en plats som du har trånat efter, drömt om och haft längst upp på vinpiedestalen. Det var äntligen dags att prova vitello tonnato, gräva i vingårdarna och att få prova vinerna i dess rätta element. Efter en dryg timmes åkande på snabba motorvägar så började äntligen landskapet att förändras och namnen på skyltarna fick det att börja pirra i magtrakterna. Slutmålet närmade sig.

Vi ska bo på ett agriturismo allra längst upp i Perno. Och medan bilen slingrar sig alla branta höjdmeter mot målet så förundras vi över vingårdarna, utsikten och dofterna under den brännande julisolen. Var det så här det såg ut? Vi bor fint, även fast vi känner oss något offside där vi kikar ut mot omgivningarna. Vi har dock fantastiska utsikt vilket hjälper oss att förstå förhållandena mellan alla byar och lägen. Vi smiter ut på terassen utanför rummet och ser Castiglione Falletto rakt över dalen. Vi vrider våra huvuden ett kvarts varv åt höger och ser Serralunga d'Alba. Och där uppe till vänster ligger La Morra, medan vi ser Barolo vänta tålmodigt nere i dalen.

Vi börjar förstå. Men vi förundras fortfarande.

På tisdagen så var det äntligen dags för lite besök. Jag knappar in adressen till Elvio Cogno i Novello i min GPS. Vi åker iväg och tar vägen genom Monforte d'Alba. Efter 15 minuter så börjar det bli planare omgivning innan vi slingrar oss uppåt igen. Vi börjar dock ana oråd när vi inser att vi har hamnat i den sömniga lilla staden Piozzo.

Fel adress inslagen! Som världens kanske minst stresståliga människa så börjar svetten rinna och paniken börjar ta över alla rationella tankar. Jag rusar ut och och försöker få hjälp på torget. Ingen kan engelska såklart, och min italienska är tyvärr begränsad till Baresi, Maldini, Lecce, Costacurta, Rossi, Zenga och Lippi. Som tur är, så stöter jag på en yngre kvinna som kan "inglese". Hon väljer dock att rabbla på med snabb italienska. Jag fattar såklart ingenting, men lugnas ändå på något konstigt vis av kvinnans smattrande meningar och kan skratta åt den dråpliga situationen. Jag tackar lite förläget innan vi börjar åka mot Novello igen.

En lärdom till nästa gång är att inte börja med att skriva in postnumret på GPS:en. Det blir lätt fel då...

Vi kommer fram till Elvio Cogno 10 minuter efter utsatt tid. Vi slås av de otroligt vackra omgivningarna som får oss att häpna. Elvio Cognos dotter Nadia tar emot oss och börjar med att visa upp den vackra källaren som andas pengar och investeringskraft.

Vi får höra att gården drivs biodynamiskt sedan ett par år tillbaka, även om jag har sett lite motstridiga uppgifter på nätet. Alla Barolis lagras på slavonsk ek av varierande storlekar. Vi ser lite barriquer också som ibland används till deras Barbera och Langhe Rosso.

Vi diskuterar Ravera med Nadia

Vi börjar själva provningen med Langhe Nascetta, barberan och dolcetton. Alla tre är välgjorda och goda, men det får mig inte att spinna igång. 

2012 Barbaresco kommer från vingårdarna Montesommo och Neive och bjuder på ett fint sniff. Frukten känns dock rätt platt i dagsläget. Inget att springa efter.

2011 Barolo Cascina Nuova bjuder på ljuvlig barolodoft och fin frukt med rätt så snällt tanninarbete. Enkel men trevlig barolo som nog inte ska sparas allt för länge. 

2011 Barolo Ravera behöver däremot lite tid. Återigen en härlig näsa och fin frukt och med riktigt bitiga tanniner. Frukten är överraskande sötfruktig. Bästa vinet hos Cogno. Vi avslutar besöket och tar en promenad inne i Novello innan vi åker iväg mot La Morra och Marcarini. Lite kul är att Elvio Cogno var vinmakare hos Marcarini rätt länge innan han startade sin egen verksamhet. Ser man på äldre Marcarini-buteljer så finns Cognos namn på etiketten.

Vandring inne i Novello

Vi trampar in i Marcarini-shoppen, varma men mätta och belåtna av den grymma Barolo Chinato-glassen som vi införskaffade från gelaterian bredvid. Supercharmiga Valeria visar runt innan det är dags att prova lite viner. 

Inga anteckningar från de provade vinerna. Men det man kan säga är att Brunate fortsätter att imponera. Så klassiskt och tidlöst gott. Naurligtvis för ung idag men det är ett vin som man borde köpa ett par buteljer av varje år. Och låta ligga. Länge. La Serra brukar nå drickbar fas lite snabbare och var riktigt god trots rätt usla provningsmöjligheter inne i en trång vinshop i 30 graders hetta. 

Bland dom övriga vinerna så är det nog bara deras Boschi di Berri från 120 år gamla stockar som det är köpläge på.

Vi rullar vidare mot dagens sista besök hos det organiskt drivna Erbaluna. Handskörd, låga uttag och ett minimalt användande av svavel har fått mig att vilja prova bröderna Obertos viner. 

Efter en liten rundvandring så sätter vi oss till bords i provningsrummet. Vi börjar med Erbaluna Rosso som är en 50/50-mix av Barbera och Dolcetto. Deras enda vin som är helt fritt från tillsatt svavel. Vinet bjuder på charmig och läskande frukt som för tankarna åt det naturliga Frankrike. Urgott i all sin enkelhet för 7,50 Euro. Jag hade lätt kunnat köpa en låda om vi hade bilat ner.

Vi fortsätter med deras Dolcetto, Barbera och Langhe Nebbiolo. Här tycker vi om alla vinerna mer eller mindre. Vinerna känns rena och genomsyras av en röd Erbaluna-tråd.

Sen kommer deras 2010 Barolo som jag känner lite orena gödseltoner av. Vi är dock inte helt överens om den saken i sällskapet. Även 2009 Barolo Rocche har drag av samma skitighet. Lite synd, då vinerna upplevs som balanserade och trevliga i munnen. Vore roligt att prova dom på hemmaplan efter en rejäl vända i karaffen och inte från en rätt nyöppnad flaska som hos Erbaluna.

2011 Barolo Rocche visar sig dock inte från den smutsiga sidan. Här bjuds vi på en underbar elegant nebbiolonos. Klassiskt med en twist. Vinet ger ifrån sig en ungdomlig och rätt mörk frukt som ger oss mersmak. Och hela 15,5 %  (!) känns totalt bortfintade. Totalt rent och med en nerv i munnen. Det här ska provas på hemmaplan i lugn och ro. Var det så här bra?