1974 Giacomo Gonterno Nebbiolo d'Alba

Något bubblar under ytan i vinvärlden. Det dyker hela tiden upp nya kulturyttringar för oss vinälskare att sätta tänderna i. Mängden av bra vinlitteratur är skyhög och en stunds underhållning och eftertanke är endast en bloggpost bort. I podcasten "I'll Drink To That!" så har Levi Dalton skrivit om kartan för vad 2010-talets etermedia kan vara förr oss nördar. Nya tidskrifter som "Noble Rot Magazine" och "TONG" går inte bara på djupet jämfört med sina glättiga kollegor, utan djuphavsborrar sig ner till vinets minsta och allra nördigaste beståndsdelar. Visst, vissa delar av "TONG" är för svåra för mig också. Men djupet och kunskapen bland skribenterna är slående. Temanumret om Nebbiolo behandlar allt från terroir till aromer och traditionell vs modern nebbiolo. Lysande, men inte helt okomplicerad underhållning. Och visst blir man sugen på lite skön nebba?

1974 Giacomo Conterno Nebbiolo d'Alba (550 kr)

Ok, jag erkänner. Detta var lite av ett etikettköp. Dock ingen Monfortino Riserva eller ens en barolo. Men att få dricka lite kulturhistoria från en gigant är dock en ynnest även fast det är en enklare nebba. Färgen är orangeröd med lite grumlighet. Första sniffen lovar gott. Vinet briljerar med en skön lätthet. Tryffelolja och smultron och torkad dragon. Burgundisk elegans i munnen. Frukten finns fortfarande kvar, vilket var jäkligt skönt. Surkörsbären är slående. Och det kanske inte är ett stort vin, men det vittnar ändå om producentens storhet. Balans och komplexiteten är inte så stor, men vinet charmar oss alla runt bordet. 91 poäng.

1990 Villadoria Barolo Riserva (265 kr)

En Barolo Riserva för 265 kr från ett bra år som -90 gjorde att jag hade ganska låga förväntningar på detta vin. Men tänkte att jag i alla fall skulle vara en erfarenhet rikare om det var dött och själlöst. Efter en timme i karaff så hälldes det upp. Första doften vittnar om något defekt eller bara en död barolo. Men efter en tid i glaset så väcks det upp till liv. Champinjoner och syltig bärighet dominerar. Det är tungt, men en viss blomparfym lättar upp intrycken. Väldigt atypisk nebba-nos. I munnen så är ursprunget mer rättfärdigat. Efter ytterligare tid så är allt det onda i näsan borta. Kvar har vi ett jävla skönt sniffarvin, dock med en brist på balans och med kort eftersmak. Var nog bättre för 5 år sedan, men har absolut förtjänster som jag gillar. 88 poäng.

Efter att mina låga förväntningar blev överträffade så kan det vara läge att citera Eric Asimov från den suveräna boken "How To Love Wine"

One of the great joys of wine is picking the wrong bottle and having it turn out better than the right one. The surprice, the unexpected, the serendipity, the new experience - these for me are among the most euphoric moments wine can provide

Edit: Jag har varit i kontakt med producenten, och vinmakaren kommer ihåg att det var ett stort år utan större svårigheter i vingården. Han kommer ihåg att det var hög alkoholhalt på vinerna det året. Just Riserva-vinet görs (såklart) endast under de riktigt bra åren. Senaste två åren är 2000 och 2004.