måndag 26 maj 2014

2009 Cayuse En Chamberlin Vineyard Syrah

Länge sedan sist. Fyra i familjen har blivit till fem. Orken till att skriva några halvt obetydliga blogginlägg har helt enkelt inte funnits. Vi får se hur frekvensen på bloggen kommer att vara i framtiden.

Vin har det dock druckits senaste veckorna. Bland annat champagne från Savart, riesling från Julisspital och ytterligare två flaskor 2010 Reynvaan In the Rocks. Sistnämnda vin kommer att ligga högt när året summeras. Det är mycket snack om det nya Kalifornien, och det med all rätt. Men vi måste nog snart börja prata om Washington och Oregon också. Ett spännande projekt kan väl vara att utforska Walla Walla Valley vidare efter Reynvaan. Så efter lite sökande så blev man inte så lite upphetsad över Cayuse. Tokhyllningar i pressen kan ju få en att tveka, men någonting med vingården fick mig att vilja testa vinerna. Det kan vara jäkligt svårt att hitta grejerna, men tro mig, det är väl värt letandet.

Cayuse drivs av Christophe Baron som är uppväxt på en vingård i Champagne. Efter studier i Champagne och Bourgogne så hamnade han för första gången i Walla Walla 1993. Planen var att starta en vingård från scratch i Willamette Valley. Fast som så många gånger förr i historien så blev planerna ändrade tack vare en knepig förälskelse.
“Those stones are the reason I’m here in Walla Walla. It’s certainly not for the night life.”
Det var vid ett besök hos en vän ett par år senare som han upptäckte ett fält med stora stenar (galets roulés) som påminde honom om terroiren i södra Rhoñe. Och där andra såg värsta tänkbara odlingsmöjligheter såg Christophe stor potential. Köpet gick igenom och han planterade första vinrankorna 1997. Cayuse drivs biodynamiskt med Steiner's lärobok i högerhanden.


2009 Cayuse En Chamberlin Vineyard Syrah
Någon timme i karaffen följs av långa härliga sniffar. Mörk och kraftfull med svartvinbär och murriga kryddor. Lite blodigt järn blandas upp med svampar och multna  löv. Ett vin att mysa med under en hel kväll. Så intensiv men ändå okomplicerad. I munnen så har tanninerna grepp om händelserna till en början. En viss köttighet anas. Svårt att förklara, men vinets kropp är mer än ett vin. Texturen känns nästan sirap light ibland. Tjock och tät frukt med gummi. Ett jäkla läckert vin som det är en ynnest att få prova. Jämfört med Reynvaan så är detta lite tyngre och lite mer matkrävande. Finns det något som möjligen stör så är det en liten alkoholhetta i eftersmaken.

Andres Lokko skrev så här om ett Big Youth-album en gång: "Natty Universal Dread är musik att dansa, knulla, ragga, supa, finna gud på en kulle uppe i bergen, äta ostron med den du älskar, hoppa upp och ner eller bara skratta sig fördärvad till."

Lite livselixir från Walla Walla får en att känna precis samma sak.

Förälskad i lite rullstenar.

Jo, man tackar.