Podere le Boncie Chianti Classico Le Trame

Ibland så ramlar jag över producenter som talar till mig, väcker nyfikenheten och får köpsuget att rusa. Giovanna Morganti är precis en sådan kvinna. Hon startade det småskaliga Podere le Boncie 1990 då hon ärvde några hektar mark av sin far, Enzo Morganti. Hon planterade genast sangiovese men även colorino, ciliegolo, foglia tonda, mammolo och prugnolo. Vingårdsarbetet sköts utan kemisk inblandning och utan konstgödsel. Lagringen sker på botti. Till en början så gjordes enbart Le Trame, men på senare år så har hon även börjat göra en lättare instegsvariant som Finare Vinare provade här.

Giovanna är en kultodlare som befinner sig miltals från supertoscanare och turistchianti. Allför lockande för att motstå en liten egendomscheck. Några buteljer jagade vi rätt på för att prova i godan ro. När traditionell sangiovese sjunger så finns det få druvor som låter vackrare. Vad hade vi att vänta? 2007 och 2008 provades både mot varandra och solo någon vecka senare. 

2007

Till en början rätt tillbakahållen frukt som utvecklas mycket efter lite tid i karaff. Eleganta körsbär. En fin lätthet i frukten. Små stänk av nypon och en fin örtighet. Finmaskiga tanniner och bra syror. Riktigt gott. Flaska nummer två var lite sämre där frukten var smått klumpig. Flaskvariation. Säkert fin några år till ändå.

2008

Till skillnad mot 2007 så skriker vinet ut sangioveselycka redan när korken dras. Härligt djup och totalt älskvärd doft. Öppna körsbärsspjäll med lite dragonsmulor. Bättre syror än i 2007. Supercharmigt i både snok och mun. Bra tanningrepp, men dricks även bra efter maten. Ett vin som berör på djupet. 

Två riktigt fina viner för dryga 200 kr/st. Dock lite tråkigt att de senare årgångarna betingar ett högre pris. 

Domaine Pavelot och en magisk Montevertine

Så var det då dags för smaklökarna att besöka Bourgogne igen. Det kommer att bli ett litet projekt under året att försöka hitta själen i Bourgogne och att föröka förstå storheten i Pinot Noir. Visst har det druckits lite Pinot Noir förr, men med Faiveleys "Les Cazetiers" så började jag ana vad den svårodlade druvan kan bli som slutprodukt. Det var ren magi från början till slut. Och som jag skriver där, så är jag beredd att gå på några nitar i min jakt efter bra producenter och olika stilar i Bourgogne. Jag är även beredd att dricka mina viner alldeles för ungt i början. Så vad kunde ett vin för halva "Les Cazetiers" pris göra?

2010 Domaine Pavelot Pernand-Vergelesses 1er Cru Les Vergelesses (248 kr)
Jordgubbar och björnbär i doften. En del skog och lite nyskalade rabarber finns där tillsammans med lite hö. Mycket trevlig doft. I munnen så är den skyhöga syran framträdande. Gröna drag blandas med hallon och rosor. Eftersmaken är riktigt lång men klingar av lite i en metallisk ton. Helt klart bra, men behöver såklart ligga till sig. Den var mycket bättre i munnen dag två. Det gröna och metalliska hade försvunnit till förmån för lite mer frukt. 89 poäng.

2007 Montevertine Toscana IGT
Med lite sent planerande så hälldes den upp rätt i glaset utan karaffering. Doften rätt dämpad till en början. Jag hittar körsbär, örter och jordgubbar. I munnen så tar vinet för sig på ett helt annat sätt. Eleganta körsbär, hallon, jordgubbar och en ton av krusbär. Det är inte helt olikt Pavelot-vinet bredvid. Vi gillar vinet skarpt, men en paus under ett par timmar i karaffen kanske kan göra något med vinet?

Vi återkommer på slutet av kvällen. Vinet har transformerats till ett jäkligt skönt sniffarvin. Sötman är mer påtaglig med vingummi och mörka skogshallon. Körsbären är sötare och varenda inandning är njutbar. I munnen så jobbar det med samma kraft och finess som tidigare. Det är bara att köpa på sig några flaskor. Oavsett vad det kostade från början så är dagens priser riktigt bra. Tack Johan. 93 poäng.

Nedslag i Montalcino

En av de bästa vinupplevelserna 2013 var Poggio di Sottos Brunello -06. Att få följa vinet under en hel kväll tillsammans med bra tillbehör var en ren njutning. Samma kväll så provades även Rosso di Montalcino, som även den var strålande. Men där brunellon hittade raka vägen till lustcentrat så tassade lillebror försiktigt runt på tå, något snäpp bakom i kraft och känsla. Så, när Johan tog med sig Rosson för nya smakprov ett år senare så var förväntningarna uppskruvade.

2006 Poggio di Sotto Brunello di Montalcino
Första sniffen lovar söta körsbär. Lite rosiga blomdofter tillsammans med jordgubbar. I munnen så är jag beredd på surkörsbär, men inte med denna attack. Tanninerna är sammetslena men kinderna kommer inte överens med dom sura och gröna tonerna. Jag ser kvaliteten, men önskar att vi hade haft mat till vinet. Det förtjänar det. Vi är lite oense runt borden där Johan tycker att det fungerar bra utan mat. Jag är tveksam. Kan vara en sämre flaska också. Dom sista dropparna under kvällen var mycket bättre. Det kan hända att vi hade lite bråttom med både luftning och provandet. Med några år till på rygg och med mat så tror jag att den kommer vara minst lika fantastisk som för ett år sedan. 88 poäng.

Efter detta så blev vi sugna på lite Savart igen.

NV Champagne Savart L'accomplie (275 kr)
Massvis av gröna äpplen i doften. Lite citronskal och en påtaglig finstämd friskhet. I munnen så förvånas jag över bristen på bubblor. Smaken är fortsatt äpplig med en del mineralitet och lite blommighet. Vissa vaniljtoner hittas också. I glas två så är moussen mycket mer påtaglig, men ändå len. Vad hände? Lysande bra Champagne för priset och snäppet bättre än Rosén från Cavistes Savart-låda. Dock så tror jag att den senare behöver något år på rygg. 89 poäng.

Querciabella Chianti Classico 2011

Querciabella Chianti Classico 2011 (180 kr)
Sangiovese. Enbart namnet på druvan får mig att dra på smilbanden och längta efter körsbärsdrycken. Quarciabella är helt biodynamiskt sedan 2000. Produktionen på Chianti Classico är på hela 100 000 flaskor årligen och innehåller 95% sangiovese och 5% cabernet sauvignon. Efter en tur i karaffen så hälldes vinet upp och fick ackompanjera tryffelpastan.

Att skriva körsbär när man provar sangiovese är att slå in vidöppna dörrar. Men vad fan, dom finns ju här! Eken märks nästan inte alls utan står i bakgrunden för frukten. Färska jordgubbar och en del blåbär gör sig påminda. Örter och en liten lädertouch kommer i eftersmaken och lägger sig i harmoni med tanninerna. Balans i kubik som dricker underbart nu. Det är möjligt att den blir bättre med ett par år på rygg, men jag gillar den som den är nu. Pur drickglädje.