2010 Faiveley "Les Feusselottes"

Jag blev tokcharmad av Domaine Faiveleys "Les Cazetiers" här. Doften av skog och hallon och en dansande lätthet i munnen med bra syra i fullkomlig harmoni med frukt och tanniner. Det lätta valet efter en sådan uppvisning borde vara att beställa någon flaska till. Jag provade dock lyckan med ett vin från en annan vingård. Prisnivån är ungefär densamma, men vinet är denna gång från 2010. Denna gång så står det inte Domaine Faiveley på etiketten utan Joseph. Det innebär att det är deras négociantverksamhet som har köpt in druvorna från andra odlare. Hoppas att jag har fattat saken rätt.

2010 Domaine Faiveley Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Feusselottes" (515 kr)
Björnbär och hallon i doften. Doften kommer med rätt mörka förtecken. Lite köttiga toner i munnen. Multnade höstlöv och en del örter i eftersmaken. Det här är bra skit. Men där "Les Cazetiers" spelar med charmkorten vända utåt så är detta lite tyngre men ändå med lite framtidsförhoppningar. 90 poäng.

För någon vecka sedan så provades en annan bourgogne från 2010. Det var mitt första smakprov från Domaine Pierre Labet, och det gav mersmak.

2010 Domaine Pierre Labet Beaune 1er Cru Coucherias (266 kr)

Ok, i näsan så finns alla bäriga pinotdrag du kan tänka dig. Men mest hallon och frysta gubbar. Även koncentrerad körsbärssaft. I munnen så är frukten fortfarande central. Bra syra rätt igenom. Lite gröna toner blandas med finstämd cassis i eftersmaken. Riktigt bra. Det här borde man fylla på av. Trevligt att se att bra bourgogne inte alltid behöver kosta så mycket. 90 poäng. 

Åldrad Bourgogne och Miles

När alla vinerna var provade och Robert från Gefle Vinkällare satte igång "Kind of Blue" i högtalarna, så slog det mig. Detta var en av de trevligaste vinkvällarna jag hade varit med om.

Sveriges kanske största musikjournalist Lennart Persson (1951-2009) skrev under Feber-tiden en krönika om "Albumet alla har", nämligen just nämnda Miles Davis-album. KoB har särskådats in i minsta detalj av massor av journalister och musikälskare. För fan, det har tom skrivits böcker om inspelningen som varade i två ynka dagar. Lennart skriver att han läste om en man som blev så trollbunden av skönheten i spåren på förstasidan att han aldrig vågade vända på skivan. Av rädsla för att han skulle bli besviken.

Lite samma känsla var det på provningen. Vissa viner var så oerhört vackra och utrycksfulla i doften att man inte ville gå vidare till nästa vin. Kanske inte så mycket av rädslan för att bli besviken, utan för att man ville klamra sig fast i alla dessa aromer som man hittade.

Detta var första gången jag var på en vinprovning i Robert Olssons regi. Jag hoppas att jag får fler tillfällen. Lugnt och avslappnat med drycken i fokus, precis som det ska vara. Man märker att det finns en stor kunskap om dessa gamla buteljeringar. Och framförallt en stor passion. Jag har inte brytt mig om att leta upp info om alla viner vi drack. Några är stört omöjliga att hitta trevlig information om medans andra är välkända för de flesta.

1962 Santenay Côte de Beaune A. Ligeret
Kan ett enklare bordsvin från -62 ha klarat alla dessa år? Doften är fantastiskt trevlig. Björnbär och skogshallon blandas med lite mint och skog. I munnen så drar det lite åt nyponhållet. Lite väl tunt, men är betydligt bättre än väntat. Ett riktigt sniffarvin.

2003 Gros Freres et Soeur Vosne-Romanée
Mörka frysgubbar i näsan. Drag av viol. Skog och torkade örter. Bra men saknar lite syra. En rätt trevlig pinot, men som får stå i skymundan under kvällen.

1985 Gros Freres et Soeur Vosne-Romanée
En hel del torkad dragon. Cassis i massor. Metallisk eftersmak. Visst, kanske det är lite "over the top" men det finns något jag gillar här. Främst de mörkbäriga tonerna i näsan. Trevligt.

1959 Arthur Barolet et Fils Clos Vouegot

Här kom det lite invändningar mot att den var alldeles för träig och att det inte var så mycket vin kvar. Själv älskade jag doften men tycker att den var lite svagare smakmässigt. Innan jag föll för vinets värld så var whisky det enda jag drack. Framförallt så älskade jag gamla sherrylagrade tappningar, gärna buteljerade före 1980. Just detta vin innehöll massor av det jag charmades av då. Visst, det kanske har svagheter som en pinot betraktat, men russinen och lädret som fanns här gjorde mig till en leendes man på söndagskvällen.

Blundade jag så tog doftminnet mig ett par år bakåt i tiden till när jag provade Mortlach 35 yo 1936 G&M for Pinerolo och Avonside-Glenlivet 1938 35 yo G&M for Pinerolo för första gången. Ren kärlek.

1959 Arthur Barolet et Fils Charmes-Chambertin

Samma år men ett annat Grand Cru-läge alltså. Här jobbar vi inte med samma mörka toner av trä och torkad frukt som i förra vinet. Visst hittas det lite läder här, men russinen håller sig borta. Hallon blandas med söta körsbär. Överaskande mycket frukt bibehållen. Jämfört med Clos Vogueot så tassar detta vin fram på tå, mer pinotlik, och med yngre känsla. Vinet växer under kvällen och är tillslut lite bättre än föregående. 1959!

1993 Mommessin Clos de Tart

Lätta hallon och björnbär. Lite i genren dragon-salmiak-anis tittar fram. Lite oförlöst första tiden. Växte dock med luft och tid till ett större vin. Lysande sista klunk. Flera tyckte att den var väl ung fortfarande. Och vem är jag att säga emot?

1989 Domaine Ponsot Latriciéres-Chambertin
Nytt Grand Cru-läge från en riktigt bra producent. Hallon, viol. Svag doft av anis fläktar förbi. En hel del örtagård i doften. Riktigt, riktigt bra. Balansen är i mitt tycke lysande. Fina syror och lite träkryddor.

1978 Maison Leroy Vosne-Romanée
Ahh. Stort vin, även om det är lite knutet till en början. Övermogen rabarber, tryffel, salmiak och massor med örter slåss om uppmärksamheten. Mintpastiller och hallon i munnen. Ett lysande vin som bara blev bättre. Smakar det så kostar det.

Denna kväll så lades poängen åt sidan. Endast ren och skär njutning. En fantastisk resa i tiden.

Drinking That Wine In The Days Gone By

Att få tag på prisvärda åldrade viner från Italien är ännu inget problem, mycket tack vare barolbrunello.de. Däremot att få tag på åldrad Bourgogne och andra trevligheter från Frankrike är värre. Visst, belgiumwinewatchers har lite godsaker till modesta priser, men där krävs det lite mer tur för att hitta godbitar. I stället för att slåss mot oxidation och korkar så väljer jag just nu mina strider mot unga och oförlösta viner.

2010 Saint Jean du Barroux L'Argile
Efter Frankofilens trevliga blogginlägg om detta vin så gick jag genast ut och beställde ett par flaskor, bara för att avboka dom dagen efter. Ni vet, ibland så dras i alla fall jag med av alla inspirerande bloggposter och beställer nästan vad som helst. Ibland så krävs det dock lite mer eftertanke. Nu hade jag sådan tur att Johan hade med sig detta vin på lördagskvällen, och det var ju faktiskt inte vilket vin som helst!

Doften är fruktig och frisk. Lite körsbär, (över) mogna hallon och katrinplommon. Efter en stund så blir nosen attackerad av stora mängder torkad dragon. Urläcker. I munnen så finns rätta höga syrenivåer och frukten är fin och blandas med skog och mer torkade örter. Bara att beställa. Denna gång på riktigt.  90 poäng.

2010 Domaine Bois de Boursan Châteauneuf-du-Pape
Mer Rhône och 2010 alltså. Den kombinationen kommer nog att återkomma rätt ofta i bloggosfären under de närmaste 20 åren. Doften präglas av örter och mörka bär. Lite gröna toner tittar fram men är inget problem. Läder. I munnen så finns skogshallon och blommor. Ung men rätt tillgänglig (dracks under dag 2). 89 poäng.

2011 Simon Bize Savigny-Lés-Beaune 1er Cru Aux Guettes (408 kr)
Mer ung bourgogne. Denna gång väl ungt från Patrick Bize som tragiskt nog omkom i en bilolycka 2013. Riktigt mörkrött i glaset. Doften präglas av mörka jordgubbar och hallon. Det är ungt men drickbart, dock utan någon balans att tala om. Det spretar åt alla håll under kvällen. Avslutas med lite mer sötma. Kolagodis helt enkelt. Lite orättvist att dricka det nu, men jag är osäker på hur bra frukten kommer att klara lagring? 87 poäng.

Domaine Pavelot och en magisk Montevertine

Så var det då dags för smaklökarna att besöka Bourgogne igen. Det kommer att bli ett litet projekt under året att försöka hitta själen i Bourgogne och att föröka förstå storheten i Pinot Noir. Visst har det druckits lite Pinot Noir förr, men med Faiveleys "Les Cazetiers" så började jag ana vad den svårodlade druvan kan bli som slutprodukt. Det var ren magi från början till slut. Och som jag skriver där, så är jag beredd att gå på några nitar i min jakt efter bra producenter och olika stilar i Bourgogne. Jag är även beredd att dricka mina viner alldeles för ungt i början. Så vad kunde ett vin för halva "Les Cazetiers" pris göra?

2010 Domaine Pavelot Pernand-Vergelesses 1er Cru Les Vergelesses (248 kr)
Jordgubbar och björnbär i doften. En del skog och lite nyskalade rabarber finns där tillsammans med lite hö. Mycket trevlig doft. I munnen så är den skyhöga syran framträdande. Gröna drag blandas med hallon och rosor. Eftersmaken är riktigt lång men klingar av lite i en metallisk ton. Helt klart bra, men behöver såklart ligga till sig. Den var mycket bättre i munnen dag två. Det gröna och metalliska hade försvunnit till förmån för lite mer frukt. 89 poäng.

2007 Montevertine Toscana IGT
Med lite sent planerande så hälldes den upp rätt i glaset utan karaffering. Doften rätt dämpad till en början. Jag hittar körsbär, örter och jordgubbar. I munnen så tar vinet för sig på ett helt annat sätt. Eleganta körsbär, hallon, jordgubbar och en ton av krusbär. Det är inte helt olikt Pavelot-vinet bredvid. Vi gillar vinet skarpt, men en paus under ett par timmar i karaffen kanske kan göra något med vinet?

Vi återkommer på slutet av kvällen. Vinet har transformerats till ett jäkligt skönt sniffarvin. Sötman är mer påtaglig med vingummi och mörka skogshallon. Körsbären är sötare och varenda inandning är njutbar. I munnen så jobbar det med samma kraft och finess som tidigare. Det är bara att köpa på sig några flaskor. Oavsett vad det kostade från början så är dagens priser riktigt bra. Tack Johan. 93 poäng.

En liten glimt av storheten i Bourgogne

Jag har tidigare skrivit att jag måste bredda mig och utforska pinot noir i allmänhet och Bourgogne i synnerhet. Så tillsammans med lite goda vänner så skulle två nya bekantskaper provas. Efter lite bloggläsande så klickades två pinot noir-viner hem. Dels 2012 County Line Pinot Noir och även Domaine Faiveleys "Les Cazetiers". Vinerna korkades upp och fick en vända i karaffen innan dom hälldes upp vid knappa 15 grader. Kvällens tillbehör blev lite rådjursfilé som minutstektes i pannan.

Jag har tidigare känt att det är svårt att få grepp över Bourgogne som vindistrikt. Och är man rätt ny i det här intresset så kan det kännas hopplöst ibland att veta vad man gillar och vad som är bra. Jag har dock förstått att man i första hand ska gå efter producentens renommé och inte gå efter läge och vingårdsbeteckning. Det kan vara ett tufft jobb att prova sig igenom en massa Bourgogne-viner för att veta vad man gillar, men någon måste göra det. Jag är beredd på fälla ner skygglapparna och nästan enbart fokusera på Pinot Noir ett tag framöver. Visst, att pimpla barolis mest hela tiden är inget fel, men det är dags att bredda mig och försöka förstå vad vin från Bourgogne kan vara.

2012 County Line Pionot Noir (261 kr)
Rätt kraftig doft av mörka bär. Jordgubbar från senhösten. Mörka björnbär och en del kryddor. I munnen så är den väldigt bärig åt det söta slaget med inslag av multnad trä/skog. Riktigt trevligt vin som har fått några omdömen om att den behöver få något år på rygg för att växa till sig något. Vem vet, jag kanske köper på mig en till.

2011 Domaine Faiveley Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Cazetiers (529 kr)

Doften! Ett riktigt sniffarvin som gör mig lycklig. Här är det snarare svenska midsommargubbar och hallonsås som dominerar intrycken i näsan. Helt utan pardon så har vinets charm slagit undan benen på mig. En del dragon och en elegant köttighet finns också där. I munnen så kommer de lätta jordgubbstonerna i bakgrunden för mer skog, kött och lite löv. Lysande. Påfyllning till hyllan - Ja tack.