Vinåret 2014

Ännu ett vinår har tagit slut. Fullsmetat av stora, små, utmanande, galna, klassiska och fantastiska viner. Ser jag tillbaka på det här året så har det druckits, provats och spottats oftare än tidigare år. Trots detta så är jag långt ifrån nöjd. Jag vill vara med om ännu fler upplevelser än tidigare. Jag vill resa oftare och läsa ännu mer om vin. Nästa år så står Italien på tur.

Årets importör 
Jag har såklart handlat alldeles för lite av dom i år. Pinsamt lite. Och tycker att dom ligger lite för högt i pris på vissa grejer. (Jag vet självklart orsaken till det. Vi kan kalla det för den svenska modellen.) Men allra bäst tycker jag att Vin & Natur har varit. Ett fantastiskt roligt utbud med Balagny, Grange, Kagami, och Gabrio Bini bland mycket annat. Framförallt så är dom helt fantastiska att ha att göra med både på sociala medier och via mejl. Hjälpsamma, vänliga och väldigt snabba på att svara. Fortsätt så!

Årets provning
Det har tyvärr inte blivit så många provningar som jag har önskat i år. Det som har stuckit ut allra mest är såklart provningarna hos Gefle Vinkällare där mogen Bourgogne, Beaucastel och Clos des Papes har varit mest minnesvärda. Fantastiskt att ha chansen att gå på dessa tillställningar nästgårds. Jag ska vakta inboxen även 2015 för att inte missa några inbjudningar Robert!

Årets stödmedlem
Johannes Sundbom, Munskänkarna. Detta året så ska det banne mig bli några provningar hos Munskänkarna för mig. Kombinationen dagjobb + trebarnsfar + 7 mil t/r för en tisdagsprovning är inte alltid så lätt. Nåja, jag betalar väl in medlemsavgiften igen och hoppas på det bästa.

Årets vin
En bloggpost från Frankofilen räckte. Sedan dess så har de senaste årgångarna slunkit ner i rask takt. Visst, jag har druckit enstaka viner som har varit ännu bättre. Men det här har varit briljant varje gång jag har druckit det. Det spelar ingen roll att alla har provat det, vilken årgång det handlat om eller att det är så lätt att få tag på. Det här är världsklassgrejer för alldeles för lite pengar. Ren förförelsekonst på flaska. Utan mat eller med mat. Love it!

Årets vindistrikt
Jura. Röda klunkviner och krispiga vita. Mineraler. Upptoppade eller oxiderade. Ganevat, Tissot, Domaine des Miroirs, Labet mf. Jag fullkomligt älskar grejerna. Att jag sen kommer på helt andra tankar så fort jag luktar på lite Piemonteparfym är en annan sak.

Årets media
Kanske lite tröttsamt att hylla Instagram. Men bara idag så har jag ramlat över flera intressanta vindiskussioner att begrunda över. Har fått massor av intressanta tips därifrån och har säkert själv tipsat någon stackare där ute. Oslagbart.

Årets vinkällare
Skafferiet hemma i köket. Ohållbart både när det gäller plats och temperatur. I sommar så ska vinerna äntligen flytta in i den nya vinkällaren ute.

"Vi kan dricka vin till frukost"

Ibland är det svårt att ta sig loss från skrivkrampens tvångströja. Fortfarande hallrenovering och småbarnströtthet. Har kommit till sluttampen på det förstnämnda. Alltid något. Skrivkramp har inte Ulf Lundell just nu. Tycka vad man vill om honom men gubben kan ändå hamra ur sig lite kvalitetsrader. Kika in på Badger's drift. Ett fint litet bokmärke att ha i vintermörkret. Ser att han önskar sig en rejäl gasspis i julklapp. Jag blir nog utan klappar, men fick i alla fall lite Port porlande nedför strupen i söndags. Årets sista provning på Gefle Vinkällare. 

Rätt enkel Tawny med lite spritig obalans i munnen. Ändå helt ok för den Port-noob som jag är.

Här var det mycket roligare. Större och mörkare kropp. Cola och vanilj i finstämd samklang. Lång kryddig eftersmak. Gott!

Förstärkt Cabernet från Wyndham Estate. Rätt fin sniff med kaffe och russin. Men i munnen så är det bara för mycket av allt. Syltig spritighet. Dock roligt att få prova.

Mycket bra balans med massvis av läder och kaffe. Klingar av i ett nötigt avslut. Lysande.

Läckert vin med finstämd vanilj. Och otroliga mängder av bra lakrits och den bästa hostmedicin. Avslutas med torkade aprikoser och mint. Kanske lite spritig i eftersmaken.

Härligt mogen doft med mycket vanilj och cola igen. Långt värmande avslut med nötter, mint och kaffe.

Kvällens bästa vin där det mesta är på plats. Så balanserat i både snok och mun. Vanilj, smörkola, nötter och mynta. Känns otroligt spänstig i frukten. Kan måhända vara en bra flaska, men känns som att den skulle kunna ligga mycket längre. Ungt.

100 Parker-poäng ger ett vin som har extra allt av extra allt. Koncentrerad vacker färg. Massvis av mint och en släng av tobak i näsan. Lång och tät med (för) kraftfulla smaker. Massiv ogenomtränglig frukt. Bra, men bättre i framtiden.

En trevlig provning där man fick prova på några storheter. Svårt för mig som fullblodsamatör att pricka ut så många särskiljande drag på vinerna. Var ingen Port-fantast innan provningen och kommer kanske inte köpa på mig mängder heller. Men nog ska några platser kunna undvaras i vinkällaren. Tack Robert!

2012 Giuseppe Rinaldi Langhe Nebbiolo

För att hålla sig ifrån budgettavlan i "Lyxfällan" så fick jag hoppa över den Töplerska förbokningen av Barolo 2010 i vintras. Och nu så är det tyvärr slut av bl.a. Rinaldi. Men det är inget att bråka över. Det finns så många bollar att springa på. En låda Langhe Nebbiolo får fungera som ett alldeles utmärkt nikotinplåster mot Barolosuget. Även Rinaldis LN brukar försvinna rätt fort, men kan hittas i Italien fortfarande.

Trots tre timmar i karaff så är det efter någon ytterligare timme i glaset som vinet kickar igång ordentligt. Fin ljusröd frukt blandas med rosor och små stänk av tjära. Elegant som sjutton. Och klassiskt såklart. I munnen så är det en en total renhet som slår oss. Lätt och ledigt så rinner det ner till den rustika maten men fungerar riktigt bra på egen hand också. Resterande flaskor dricks upp inom fem år.

Ett alldeles strålande uttryck.

Enoteca Bulzoni €24

2009 Gabrio Bini Serragghia Bianco

"Då förstod jag att den Overnoyinspirerade arkitekten hade funnit lyckan på vulkanö och kunde ge ut poesi på flaska."

Jag skulle alldeles säkert vara en rätt usel deltagare i "På Minuten" med Ingvar Storm. Men fick jag chansen att pladdra på med ovanstående ämne i fokus så skulle jag banne mig komma halvvägs. Möjligtvis bli avbruten efter att ha upprepat ordet magisk. För det här är magiskt. Skörden plockas för hand och musten jäser tillsammans med skalen i nedgrävda amforor. Biodynamiskt och utan tillsatt svavel. 100% Zibibbo

En försiktig nos för genast tankarna till Occhipintis SP68 Bianco. Zibibboporr är ordet. Otrolig doftupplevelse som gör att venerna sprätter till. Massvis av gul oemotståndlig frukt och något citronaktigt rengöringsmedel (fast bra) som jag även hittar i SP68. Allt är så aromatiskt förfinat med fläderblom och tropiska frukter i symbios. Det mesta är på plats. Det är tryck i mineralerna och eftersmaken vill aldrig riktigt dö ut. Att det pajar efter en natt i kylen är en petitess. För det här vill man sluka direkt. 

1999 Paolo Scavino Bric Dël Fiasc

                 

En vecka där man kraftlöst har somnat i soffan varje vardag. Höst-småbarn-mörker-hallrust-ska-man-vara-så-här-vid-30? Vad göra? Ta sig upp på livbåten. Omfamna hösten, mörkret och den stora tröttheten.

Som gammal whiskyälskare så är jag oerhört motståndskraftig mot dominanta fatinslag i vin. Svårt att störas av faten, och ibland svårt att hitta dom. Vid första sniffen så utbrister min fru: "Vaniljstång!"

Visst finns influenser av faten. Men det är enligt mig små flisor av integrerad ek. I näsan så hittar vi mörka frukter och läder. Mognadstoner men med en fin spänstig frukt. Drag av det uselt ventilerade målarrummet i träslöjden på mellanstadiet. I munnen spelar det på elegans i första hand. Ska man vara negativ mot något så är det bristen på utmärkande syror. I Accomassos -99 för någon vecka sedan så var syrorna väldigt utpräglade och ibland nästan dominanta. Här är dom nedslipade tillsammans med tanninerna. Ska kanske inte sparas så länge till?

Hallen får vänta tills i morgon. Mina tre barn sover. Jag känner mig pigg och spänstig. 

Roses and Fanfar

Liten blindprovarafton med herrarna J och T. Denna glädjens bild får symbolisera 2009 Château de Chavanes Arbois Grande Reserve. Biodynamisk 50/50-blandning av Savagnin och Chardonnay. Ren frisk doft med lite härliga steniga mineraler. Upplevs som väldigt bra ikväll. Här googlar man järnet efter häftiga Jura-viner när det finns en trevlig runt hörnet på bolaget. Inte så komplex, men jäkligt skön. Kanske lite väl inställsam emellanåt. Nåja, en flaska beställd för slutligt omdöme.

Ny provsmakning 2/11. Vet inte vilket mood jag var i vid första provsmakningen, men nu var allt mycket sämre. En inställsam sötma som stör hela kvällen. Ett ok Juravin men jag lägger pengarna på annat.

2011 av denna i somras kunde krossa regeringar. Denna var ett helt annat monster. Istället för läckra nötiga inslag och massor av Jura-mineraler så har vi här stängd näsa med gröna äpplen och lite florala inslag. Är inte helt överens med doften. I munnen är det bättre. Friska syror och välgjort. Är det årgången som spökar eller behöver dom något år på rygg? Kommer nog försöka hitta någon flaska för att finna svaret på det.

Ah, vilken näsa! Citrusskal in absurdum och så fina, lena florala toner. I munnen en hel del fläderblom och en liten pepprig ton. Ung såklart, men väldigt tillgänglig idag.

Väldigt stängd till en början, och öppnar inte upp sig alls under kvällen. I munnen så dominerar mineralerna och blommigheten. Dag 3 är det en fullständig doftexplosion i glaset. Mogna päron, burkananas, fänkål. En total balans och renhet. Det här gillas. Men vi spar nästa flaska ett par år va?

Elegant doft. Fenocchio-elegans. Finstämd frukt och massor med rosor och frisk röd frukt. I eftersmaken så störs jag av en liten hetta. Dag 2 är det bättre. Var det lite pepprighet som inte var i balans eller bara alkoholhetta? Ska läggas undan såklart. Bara en tjuvtitt.

Kvällens kanske bästa vin. Så underbar doft. Undervegetation, Finstämd frukt. Finsnickerier och läder. Total balans och elegans. Strålande uppvisning. Smaken domineras av syror, och då kanske inte de mest tillbakalutade syrorna. Här är det pang-på-syror med extra allt som behöver mat för att tämjas. Det visar nog på att vinet behöver ligga till sig ett par år. Känns som att det ska klara åtskilliga år i källaren. En upplevelse som målas med de allra mest eleganta penseldragen.

Pinot noir? Är du säker? Här är det funk som dominerar. Tänk "Sly and the Family Stone" på 1,5 x hastigheten i en källarhåla. Körsbär och blodapelsin omgiven av ruttna rosor. Bättre i munnen där insmickrande syror och bra rödfrukt hjälper mot ett magplask. Provar gärna igen. Ska den vara så här eller var flaskan lite off? För trots allt så var det ett vin med ett helt eget uttryck. Men det är inte för alla.

Första gången jag provar Marengos Barolo. Men förhoppningsvis inte sista. Fin lätthet i doften och en frisk elegant mun. Har tittat bort från 2009 som årgång, vilket man kanske inte behöver göra.

2008 La Pierre Noir. Ett strålande vin. Frisk ungbärig doft. Markerade tanniner och en jäkla skön balans i munnen. Så läcker frukt. Har provat annat från Gimel tidigare. Men det här är ännu bättre. 

Då var vi i Italien igen. Läder och blodiga inslag tillsammans med skön frukt, finkalibriga men ambitiösa tanniner och friska syror. Lång och underbar eftersmak som mynnar ut i ett leende. Så jäkla bra på egen hand, men jag provar gärna till mat nästa gång. För då kommer det att lyfta sig ytterligare.

Orättvist att få en Barbera blint 24:00 när maten är uppäten. Nåja, ett småtrevligt vin, men inte den sortens Barbera som jag går igång på. 

Clos des Papes - Vertikalen

Kommer ni ihåg Seinfeld-avsnittet "The Serenity Now?" Frank Costanza har fått rådet att säga "serenity now" varje gång blodtrycket stiger och ilskan kryper fram. Nu slutade inte allt så bra den gången, men jag har sagt samma sak själv under de senaste veckorna. För, visst är vi argare än någonsin va? Eller är det all social media som synliggör all ilska?

Valet. Högerns hånfullhet mot vänstern. Vänsterns missriktade ilska mot högern. Rasismen. SD. Favoritlaget kan inte förlora utan att man märker ett besinningslöst hat mot tränare och spelare på twitter. Till råga på allt så måste hälften av befolkningen bli rent ut sagt överjävligt förbannade för att dom inte får säga n-kung när dom läser Pippi. Jag blir så trött. Och arg. Är inte risken att vi alla går runt och bär på en stor ilska som en dag imploderar hos oss?

"Serenity now, insanity later"

Nog om det. Vad kan egentligen vara bättre medicin mot ilska än att hamna i Södra Rhoñe ett par timmar på söndagskvällen? Det var dags igen för en trevlig vertikal hos Robert på Gefle Vinkällare. 11 årgångar av Clos des Papes Rouge fungerade fint som blodtrycksmedicin.

Några korta nötter:

2011. Klassisk näsa med svartvinbär, jordgubbar och kryddor. Power och koncentration uppblandat med lite finess. Ebbar ut i en viss eldighet.

2010. Här var det ett ett annat djup, både i färg och i frukten. Massor med cassis och anis. Grym balans och rödbärig in absurdum. Ett (för ungt) vin som hade fin längd på eftersmaken, men som stängde ner lite efter någon timme.

2009. Oj så trevliga örter. Lägg till lite läder och skön frukt så har du ett jäkla elegant vin. Sa någon burgundiskt? Skulle gärna ha ett par i källaren.

2008. Initialt lite stängd. Komplexiteten och balansen finns kanske inte där ikväll. Bara frukt och inte så mycket mer. Ok, men glöms bort lite i konkurrensen.

2007. Skog och kryddighet i en grym koncentration. Fina mognadstoner med mörkbäriga inslag. Lite blod och kött samsas med läder. Riktigt bra men jag faller nog hårdare för dom mer eleganta årgångarna. Vad händer efter ytterligare år?

2006. Här är det mer elegant igen. Väldigt framfusig (och busig) rödbärig näsa. Jordgubbar, cassis och lakrits. 

2004. Mycket trevlig. Finkalibrig tobak och jäkligt trevliga röda bär. Lena tanniner och fina syror. Mångas favorit, men jag tyckte den kanske var lite väl återhållsam. 

2003. Nja. I doften är den lite väl märkt av det varma året. Hade gärna provat ett par år tidigare. Massor av russin, fikon och Malaco lakritsremmar. Min dotter på fyra månader som gärna mumsar i sig katrinplommonpuré hade kanske uppskattat doften mer. I munnen så fungerar det mycket bättre. Nedslipade tanniner och inte så mycket att anmärka på.

2001. Dricks alldeles strålande bra nu. Fin mognad med örter och skog. Skarp i munnen med alldeles utmärkt balans. Långt elegant avslut. Ett av kvällens bästa viner. 

1995. (Magnum) Fantastisk doft med burgundisk flagg. Mogna hallon och lite körsbär. Finstämd i munnen. Man kanske kan önska sig lite mer frukt i munnen men jag gillar det skarpt ändå.

1981. Oj så läcker doft. Den har inte legat för länge, utan det finns fortfarande en kraft bakom den flörtiga näsan. Skönt rödfruktig i munnen med hallon och jordgubbar. Vackert! 

En strålande uppvisning! Tack för det.

2012 Julie Balagny Fleurie Simone

We are champions of red wine

We're poured all over

It's what we're known for

The fine art of crossed lines

Crossed for old times

Like starting over 

En av årets finaste små poplåtar är "Champions of Red Wine" med "The New Pornographers". Det är något med krispigheten i Neko Case röst som berör. Julie Balagnys viner skapar samma känsla av egenhet som Nekos röst. Första flaskan var bra, men lite återhållen. Så nyfikenheten tog över. En flaska till, nu i sitt rätta element - vid matbordet.

Fantastisk rödbärighet i näsan. Massor med örter tillsamans med läckra skogstoner. I munnen så är det total harmoni. Den lätta frukten och syrorna drar åt samma håll. Fantastiskt snyggt vin, men ändå inte för tillrättalagd och perfekt. När glaset är tomt så blir jag genast sugen på ett till. När flaskan är tom så blir jag genast sugen på att korka upp en till. Så bra var det ikväll. Balans och stenmineraler massor. Ett totalt älskvärt vin och mycket bättre denna gång. Skönt!

För Balagny-info så går ni självklart hit.

1989 Camille Loye Trousseau Arbois Cuvée Saint Paul

Det är en ynnest att få prova en perfekt lagrad flaska från Camille Loye. Han slutade med vintillverkningen redan 1990 och är en bit över 90-strecket idag. För några år sedan så släpptes lite gamla årgångar som har legat i Camilles källare. Enligt CT så verkar det dock vara lite flaskvariation. Olika kommentarer som "too young" och "over the hill" förbryllar lite. Nåja, här ska det dra slutsatser på egen hand.

Doften lovar mycket gott vid karaffering. Underbara dofter av skog och svamp kombineras med fjäderlätta drag av röda sommarbär. Läckert! Syrorna är perfekt integrerade. I munnen så är det finstämd frukt hela vägen. Perfekt balanserad och med egensinniga förtjänster. En förtjusande elegans i symbios med rustik charm. Efter ett par timmar så kommer det fram lite kola och (fat?) vanilj som kanske stör vissa. Jag tycker att vinet håller fint hela vägen. Återigen ett vin från Jura som man bara blir så lycklig av att dricka.

Summer days, summer nights are gone

Ett väldigt efterlängtat restaurangbesök gick av stapeln förra veckan. Med spännande mat och en fantastiskt trevlig vinlista så har Erika Lindström och Petter Nilsson skapat en riktigt bra grund för ett besök i toppklass. Jag gillar framförallt den försiktigt prissatta vinlistan med fokus på naturviner. Tre flaskor blev det denna lördagslunch tillsammans med två vänner. Jag skulle gärna komma hit någon gång varje månad för att prova något nytt spännande vin. 

Grämde mig massor efter att bara ha beställt Poulsarden från Domaine des Miroirs tidigare. Just nu bara slut kvar i hela Europa. Håll koll på herr Kagamis grejer. Det här är jäkligt sköna prylar. Funkigt, nötigt mineraliskt. Älskvärt.

Ganevatjuice som vi vill ha den. Förtjusande saft. Lekande lätthet utan att vara platt. Tydligen 14 olika druvsorter. Är det ett sammanträffande att det finns 14 olika uttryck för drickglädje i Jura?

Ett lysande vin. Knivskarp i alla nivåer. Inga anteckningar gjorda. Men vinet lever kvar i smakminnet.

Senaste veckan så har bland annat detta runnit ner:

Wow! Vilken doft! Honungssötman. Frukten. Bara att inse att man har druckit för lite furmint. Var går man vidare?

Första provsmakningarna från Pattes Loup. Kalksten, hav och citrus. Lysande uttryck. Storebror är lite ung såklart, medans instegsvinet är mer omedelbart charmigt. Är dock inne i en period där jag önskar mer funkiga utryck i mina chardonnay-viner.

Fantastiskt doft med blåbär, kött, och massvis av örter. Markerade tanniner och långt avslut. Klickar nog hem någon flaska till. Gillar det här skarpt.

Lätt och slank med vissa förtjänster i doften. Saknas dock en hel del för att jag ska gå igång på det här. Ofokuserad och tråkig helt enkelt. 

Budget-Champagne som levererar. Dominerad av Pinot Meunier så kommer den med steniga mineraler, citrus och lite brödighet. En producent väl värd att kolla upp.