Kampen för att bli en Master Sommelier

Gårdagen innehöll det sedvanliga vinsurfandet, denna gång med fokus på vinlitteratur. Samtidigt som jag sorterar varukorgen på Amazon så får jag syn på en länk om en film som drar till sig min uppmärksamhet. En iTunes-kod senare så är den hemma.

Somm (2012) Filmen handlar om fyra unga män som alla drömmer om att bli en "MS" eller "Master Sommelier." Vi får följa deras kvällar då  dom provar vin blint och vi får höra deras familjer beskriva deras vinintresse. Men framförallt så bjuds vi en jävla massa spottande och ihärdigt läsande på deras "flash cards" Att bli en "Master Sommelier" sägs vara en av de svåraste saker du kan försöka dig på inom sommeliergebitet. Och efter att ha sett filmen så kan man förstå varför. Sedan starten för 40 år sedan så har endast 214 st klarat av testet som består av tre delar: blindprovning, teori och servering. Riktigt vad det krävs på själva provdagarna är oklart. Och filmen rätar inte ut frågetecknen om det, utan testen utförs bakom lyckta dörrar. Vi kan anta att mystiken om vad som krävs är rätt viktig.

Man kan tro att 90 minuters spottande kan bli rätt tråkigt, men jag tycker att den fyller en funktion bland vinfilmerna. Men visst finns det en hel del brister. Intervju-delarna kunde gärna ha utökats. Speciellt med Rajat Parr och de olika vinmakarna. Sommelierens arbete med att para ihop vin och mat är totalt bortglömt. James Molesworth skriver en del intresseanta saker i en rätt kritisk recension i Winespectator:

And is the Court of Master Sommeliers a group of educators? Is it a non-profit group? What exactly does it do for the wine industry as whole? Why do people aspire to the M.S. diploma? Is it just a secret club? Where the heck are the women candidates? None of this is explored or answered, leaving us to the drum beat of the exam. Remember folks: It's hard, they study a lot, because it's hard, and there's an exam coming up which, by the way, is very hard.

Det jag funderar över är om huvudpersonerna kan slappna av efter att proven är klarade? Kan dom sitta med sina vänner och bara njuta av ett par trevliga viner tillsammans med god mat? Eller provas allt vin med passionen åsidosatt till förmån för "vinprovarkostymen"?

Trots sina brister så kan jag faktiskt rekommendera filmen. "Somm" okomplicerad underhållning så fyller den sin funktion. Se gärna den.

A Year In Burgundy

Ni vet kanske hur det är? Dagisbacillerna lägger sig som en kvävande brandfilt över doft- och smaksinnet. Då passar det bättre med en bra film för att tillgodose vintörsten. Jag såg David Kennard's A Year In Burgundy för första gången för ett halvår sedan och tyckte om den då. Men att se en film med några glas i kroppen, och samtidigt diskutera innehållet med sina vänner gör inte direkt att filmens nyanser återfinns i minnet sex månader senare. Så i och med att filmen är uppe på tapeten igen med det "riktiga" dvd-släppet så satte jag mig för att se om filmen.

Filmen har fokus på året 2011 i Bourgogne. Vi får följa vinimportören Martine Saunier som reser runt i Bourgogne till sina producenter och vänner. I takt med årstidernas gång så får vi se vinmakarnas arbete förändras. Vi får följa deras oro över torka och hagel och får lära oss vikten av att undvika de skadade druvorna i vid plockningen. Och när är egentligen det bästa tillfället för att skörda druvorna? Producenter som står i fokus för oss tittare är bland andra Christophe Perrot-Minot, Michel och Thibault Morey och Lalou Bize-Leroy som även kallas för "the queen of Burgundy".

Just Perrot-Minot arbete i vingården är intressant tycker jag. Ser man på hans analyser av druvorna i ultramoderna laboratorium så kanske man kan tro att han enbart har en ultramodernistisk syn på sitt vinmakande. Men så är inte fallet. Han har koll på varenda vingård ner till minsta beståndsdel, älskar sin terroir och hoppar själv ner i jäskaren för att känna på "druvornas motstånd", allt för att veta hur han ska göra vinet.

Filmen är så härligt fransk ibland med Thibault Morey's stilla pianoslingor som återkommer flertalet gånger. Andra scener som fastnar på näthinnan är när Dominique Cornin tar häst och vagn för att kontrollera druvorna i vingården, och när Michel Morey själv är med i centrum när det kastas druvor bland plockarna för att fira att skörden är avslutad.

Kärleken till druvorna, terroiren och människorna bakom vinet präglar alla producenter i filmen. Jag gillar verkligen bilden man får av Lalou Bize-Leroy som trots att hon är på ålderns höst, oförtrutet fortsätter med sitt vinmakande. Hon är ute i vingården, hjälper till med den sista druvgallringen och klättrar upp för stegen vid jäskaren för att kontrollera musten. Lalou beskär inte alls och arbetar helt biodynamiskt. Hon beskriver jästens betydelse för vinet:

"Alla viner har sin egen jäst. Jästen gör vinet, inte vinmakaren"

A Year In Burgundy är väl värd att se om du är intresserad av vin i allmänhet och Bourgogne i synnerhet. Den får i alla fall mig att få ett ännu större sug av att utforska regionens storhet i form av Pinot Noir. Jag tycker dock fortfarande att det är svårt att få en överblick över apellationer och  producenter. Det får bli mitt nästa läroprojekt!

Uppkorkat har sett filmen.