En liten glimt av storheten i Bourgogne

Jag har tidigare skrivit att jag måste bredda mig och utforska pinot noir i allmänhet och Bourgogne i synnerhet. Så tillsammans med lite goda vänner så skulle två nya bekantskaper provas. Efter lite bloggläsande så klickades två pinot noir-viner hem. Dels 2012 County Line Pinot Noir och även Domaine Faiveleys "Les Cazetiers". Vinerna korkades upp och fick en vända i karaffen innan dom hälldes upp vid knappa 15 grader. Kvällens tillbehör blev lite rådjursfilé som minutstektes i pannan.

Jag har tidigare känt att det är svårt att få grepp över Bourgogne som vindistrikt. Och är man rätt ny i det här intresset så kan det kännas hopplöst ibland att veta vad man gillar och vad som är bra. Jag har dock förstått att man i första hand ska gå efter producentens renommé och inte gå efter läge och vingårdsbeteckning. Det kan vara ett tufft jobb att prova sig igenom en massa Bourgogne-viner för att veta vad man gillar, men någon måste göra det. Jag är beredd på fälla ner skygglapparna och nästan enbart fokusera på Pinot Noir ett tag framöver. Visst, att pimpla barolis mest hela tiden är inget fel, men det är dags att bredda mig och försöka förstå vad vin från Bourgogne kan vara.

2012 County Line Pionot Noir (261 kr)
Rätt kraftig doft av mörka bär. Jordgubbar från senhösten. Mörka björnbär och en del kryddor. I munnen så är den väldigt bärig åt det söta slaget med inslag av multnad trä/skog. Riktigt trevligt vin som har fått några omdömen om att den behöver få något år på rygg för att växa till sig något. Vem vet, jag kanske köper på mig en till.

2011 Domaine Faiveley Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Cazetiers (529 kr)

Doften! Ett riktigt sniffarvin som gör mig lycklig. Här är det snarare svenska midsommargubbar och hallonsås som dominerar intrycken i näsan. Helt utan pardon så har vinets charm slagit undan benen på mig. En del dragon och en elegant köttighet finns också där. I munnen så kommer de lätta jordgubbstonerna i bakgrunden för mer skog, kött och lite löv. Lysande. Påfyllning till hyllan - Ja tack.

Smått och gott från Caviste

Att Martin Berggren och hans Caviste är duktig på att förse oss vintörstiga nordbor med trevliga 6-pack från intressanta franska vinmakare, det är ingen nyhet. I princip varje bloggare och svenska vintwittrare har unisont hyllat den gode Martin. Ungefär 15 gånger per år så släpper Caviste en låda om sex flaskor. Oftast så innehåller den 3 olika viner i olika prisklasser.

Tack vare avsaknaden av dyrbara mellanhänder så kan priserna hållas ner. Det man slås av är paketens prisvärde. Just ordet "prisvärt" är ett rätt fult ord för oss vinälskare. Jag håller med, men bara om man sätter etiketten "prisvärt" på ett mediokert vin. Här är det kvalitet rakt igenom. Visst, man kanske inte gillar vissa druvor eller vissa viner som kanske har fått för mycket ek. Alla kan inte gilla allt. Men man märker att Martin jobbar med producenter som gärna vill låta terroiren synas i slutprodukten. Som det skrivs på hemsidan:

"För Caviste betyder kvalitet ärliga viner som skapats av en vinbonde, en familj, i nära kontakt med sina odlingar. Kvalitetsviner berättar om sitt ursprung, sin terroir. De producenter som Caviste representerar är mindre odlare som drivs av övertygelse och passion och delar våra värderingar om kvalitet. Vinerna är hantverksmässigt framställda och ofta efter långsiktigt hållbara odlingsprinciper. Vår nyfikenhet, kunskap och passion driver det ständigt pågående sökandet efter nya producenter i intressanta vinregioner."

Caviste ligger precis rätt i tiden jämfört med tråkiga importörer som blandar guldkorn med trista dussinviner som dom inte borde stå för. Och Systembolaget behöver vi inte prata om. En annan sak som Martin ligger i framkant med är användandet av sociala medier. Svaret på en fråga finns alltid ett knapptryck bort. Lysande.

I veckan som har gått så har jag druckit två av Martins viner. Först ut var en chardonnay från Goisot och sedan en Champagne från Savart

Och visst dricker jag dom lite för tidigt. Men med "no-cellar-syndrome" så blir det lätt så. Jag måste köpa mer moget.

2011 Domaine Goisot Bourgogne Côtes d'Auxerre Gondonne (195 kr)
Ett par timmar i karaff innan vinet hälldes upp. Svag citrus med lite gröna äppeltoner i doften. Hittar lite fat men också trevlig fläderblom. I munnen så kommer det återigen äpple som samsas med en trevlig mineralitet. Eftersmaken är lång och härlig där med frukten i fokus. Riktigt trevlig. Höga 80 skulle jag säga. Mer belöning finns kanske för dom som väntar?

NV Champagne Brut Savart Bulle de Rosé (295 kr)
Baserad på vin från 2011. Rödbärig med hallon i fokus. Lite örtig och med en del tropisk nektar med tilltagande värme. I munnen så kommer lite söt äppelmust och en del citrustoner. Frisk syra och en eftersmak som klingar av i lite grape. Riktigt bra trots att den skulle må bra av att ligga till sig. Sista flaskan får vänta ett par år.

2006 Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva

När det vankas middag med Johan och Malin så vet man att det blir några trevliga viner att dricka. Till tryffelpastan så fick jag äntligen prova G Fenocchios Bussia Riserva igen. Det är gudarnas nektar i form av ärlig och vacker nebbiolofrukt. Men först lite högoktanig gg-riesling som skulle lotsa hummersoppan i hamn.

2010 Dönnhoff Norheimer Dellchen Riesling GG
Lite stängd initialt i nosen. Tropiska toner i form av mango och ananas kommer efter en stund. Härlig stuns i munnen med sköna syror. Men en lite grön ton stör. Limefrukten tar över och sticker lite i gommen. Eftersmaken bra, tonar ut i lite kokos.

Man märker att kvaliteten finns där, men att den skulle må bra av ligga till sig lite. Skulle gärna prova den igen när limezinget opererar i bakgrunden. Men bra ändå!

2006 Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva
Fantastisk doft precis som förra smakprovet. Röda bär i alla dess former. Kanske förvånansvärt mycket jordgubb. Även en del torkade örter, däribland dragon. Eller är det salmiaktoner jag känner? I munnen så slåss frukten med lite småbråkiga tanniner initialt - men vinner ändå rätt klart. Så jävla bra det är! Elegant och finstämd, ändock mäktig. När nebbiolo spelar ut korten på det här sättet så blir jag såld. Nu gäller det bara att man är med på tåget och handlar på sig en massa trevliga barolis, innan priserna skjuter i höjden.

Tack för smakproven Johan.

Lessrof har provat
Och även Frankofilen

2010 Pietradolce Archineri

2010 Pietradolce Archineri (235 kr)
Etna Rosso från en vinmakare som startade upp verksamheten så sent som 2005, kan det vara något? Ja med härlig frukt och en massa sköna "etnamineraler" så föll jag totalt för vinet. Riktigt lyckat både med och utan mat.

Jag tror att det är första gången jag kommer i kontakt med Nerello Mascalese. Nu suktar jag efter att få prova mer. Den vackra ljusröda färgen kommer med härligt rödfruktiga förtecken. Körsbär och rårörda lingon dominerar snoken. I munnen så finns den här härliga mineraliteten som samsas med eleganta tanniner. Hallon och björnbärskompott finns där och avslutas med en viss kryddighet. En aning järn stör lite när eftersmaken börjar klinga av.

Ett riktigt skönt vin som man borde köpa på sig några flaskor av. Men som vanligt så finns det så mycket som man vill prova. Jag skulle gärna prova på andra Etna-producenter. Förslag?

Frankofilen har provat och tyckte om det.

Atomwine har flaskan.

Querciabella Chianti Classico 2011

Querciabella Chianti Classico 2011 (180 kr)
Sangiovese. Enbart namnet på druvan får mig att dra på smilbanden och längta efter körsbärsdrycken. Quarciabella är helt biodynamiskt sedan 2000. Produktionen på Chianti Classico är på hela 100 000 flaskor årligen och innehåller 95% sangiovese och 5% cabernet sauvignon. Efter en tur i karaffen så hälldes vinet upp och fick ackompanjera tryffelpastan.

Att skriva körsbär när man provar sangiovese är att slå in vidöppna dörrar. Men vad fan, dom finns ju här! Eken märks nästan inte alls utan står i bakgrunden för frukten. Färska jordgubbar och en del blåbär gör sig påminda. Örter och en liten lädertouch kommer i eftersmaken och lägger sig i harmoni med tanninerna. Balans i kubik som dricker underbart nu. Det är möjligt att den blir bättre med ett par år på rygg, men jag gillar den som den är nu. Pur drickglädje.

Brännland Iscider

En rolig nyhet under under hösten har varit Brännlands Iscider. Med den kanadensiska Cidre de Glace som förebild så har Brännland Cider med Andreas Sundgren i spetsen skapat ett isvin med svenska äpplen. På hemsidan kan vi läsa: 

"Ur fryst äppelmust extraherar vi, med hjälp av den naturliga utomhuskylan i januari och februari, en koncentrerad cidermust med en sockerhalt på mellan 35 och 40 brix.

Cidermusten jäses långsamt till ett bärnstensfärgat isvin med lika delar tydlig syra, varm sötma och kraftfulla äppelaromer. Inga tillsatser såsom socker, alkohol eller färgämnen är tillåtna i produktionen."

Brännland Iscider 2012 (249 kr, 375 ml)
Äpplen. Att det är det första som slår mot en när man doftar är väl ingen skräll. Men vilka äpplen! Syran är hög och frisk. Med ökande temperatur så kommer lite mer bokna äpplen. Finner lime och lite petroleum i eftersmaken. Sötman är hög, men den balanserar på rätt sida strecket.

Slutsats: Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Men jag måste säga att jag är positivt överraskad. Och ja, den funkade rätt bra till Tiramisun faktiskt. Det ska bli intressant att följa Brännland Cider i framtiden. Med egna odlingar (vilket ska vara på gång) så kommer det finnas mer möjligheter att påverka smaken och att låta terroiren hitta sin plats i drycken. Både kunskapen och passionen verkar redan finnas på plats.

A Year In Burgundy

Ni vet kanske hur det är? Dagisbacillerna lägger sig som en kvävande brandfilt över doft- och smaksinnet. Då passar det bättre med en bra film för att tillgodose vintörsten. Jag såg David Kennard's A Year In Burgundy för första gången för ett halvår sedan och tyckte om den då. Men att se en film med några glas i kroppen, och samtidigt diskutera innehållet med sina vänner gör inte direkt att filmens nyanser återfinns i minnet sex månader senare. Så i och med att filmen är uppe på tapeten igen med det "riktiga" dvd-släppet så satte jag mig för att se om filmen.

Filmen har fokus på året 2011 i Bourgogne. Vi får följa vinimportören Martine Saunier som reser runt i Bourgogne till sina producenter och vänner. I takt med årstidernas gång så får vi se vinmakarnas arbete förändras. Vi får följa deras oro över torka och hagel och får lära oss vikten av att undvika de skadade druvorna i vid plockningen. Och när är egentligen det bästa tillfället för att skörda druvorna? Producenter som står i fokus för oss tittare är bland andra Christophe Perrot-Minot, Michel och Thibault Morey och Lalou Bize-Leroy som även kallas för "the queen of Burgundy".

Just Perrot-Minot arbete i vingården är intressant tycker jag. Ser man på hans analyser av druvorna i ultramoderna laboratorium så kanske man kan tro att han enbart har en ultramodernistisk syn på sitt vinmakande. Men så är inte fallet. Han har koll på varenda vingård ner till minsta beståndsdel, älskar sin terroir och hoppar själv ner i jäskaren för att känna på "druvornas motstånd", allt för att veta hur han ska göra vinet.

Filmen är så härligt fransk ibland med Thibault Morey's stilla pianoslingor som återkommer flertalet gånger. Andra scener som fastnar på näthinnan är när Dominique Cornin tar häst och vagn för att kontrollera druvorna i vingården, och när Michel Morey själv är med i centrum när det kastas druvor bland plockarna för att fira att skörden är avslutad.

Kärleken till druvorna, terroiren och människorna bakom vinet präglar alla producenter i filmen. Jag gillar verkligen bilden man får av Lalou Bize-Leroy som trots att hon är på ålderns höst, oförtrutet fortsätter med sitt vinmakande. Hon är ute i vingården, hjälper till med den sista druvgallringen och klättrar upp för stegen vid jäskaren för att kontrollera musten. Lalou beskär inte alls och arbetar helt biodynamiskt. Hon beskriver jästens betydelse för vinet:

"Alla viner har sin egen jäst. Jästen gör vinet, inte vinmakaren"

A Year In Burgundy är väl värd att se om du är intresserad av vin i allmänhet och Bourgogne i synnerhet. Den får i alla fall mig att få ett ännu större sug av att utforska regionens storhet i form av Pinot Noir. Jag tycker dock fortfarande att det är svårt att få en överblick över apellationer och  producenter. Det får bli mitt nästa läroprojekt!

Uppkorkat har sett filmen.

2012 SP68 Bianco (Arianna Occhipinti)

Den sicilianska superstjärnan Arianna Occhipinti behöver väl egentligen ingen närmare presentation. De senaste åren så har hennes viner hyllats i såväl internationell press som i den svenska bloggosfären, och då framförallt hennes röda viner. 

Ariannas arbete i vingården och i källaren baseras hela tiden på naturlighet, med naturlig jäst och endast lite svavel. Naturligheten återkommer tom i titeln på hennes biografi "Natural Women" med den fantastiska undertiteln "La mia Sicilia, il mio vino, la mia passione". Boken finns tyvärr endast på italienska. 

Detta vita vin är gjord på druvorna Albanello och Zibibbo. 

2012 SP68 Bianco (£17)
Doften är till en början sötaktig med massvis av limejuice och skal. I bakgrunden så ligger en svag ton av syntetiska blommor (tänk rengöringsmedel) och blockerar lite av intrycken. Är dock inget som stör jättemycket. Smaken är citrusfruktig med en del mogen krusbär. Härligt drickbar med en skön fruktighet.

Dag två så är rengöringsmedlet borta och har ersatts med tropiska frukter blandat med mineraliteten som även fanns i massor dag ett.

Slutsats: Jag måste erkänna att vinet var en felbeställning. En stressad småbarnsfar hade tänkt klicka hem det röda SP68 men fick hem en låda av detta. Nåja, det finns värre felbeställningar. Jag gillar detta vin skarpt och har två flaskor som får ligga något år. Ariannas sicilianska viner vill jag fortsätta att sätta under luppen. Dels så verkar hon vara så oerhört passionerad med det hon gör och dessutom så strör hon grymma citat omkring sig. Som detta svar på en fråga om hennes preferenser när hon ska njuta av ett vin:

"Wine is a catalyst of energy. I like making it, drinking it, cooking with it and eating with it"

JC:s Vintankar har provat.

Småtrevlig intervju

NY Times har en liten artikel med fantastiska bilder. 

Dom Pérignon 2004

I lördags så var det då dags för att provköra den senaste Dom Pérignon. Efter ett mycket svårt 2003 så var 2004 ett bra år i Champagne. Jag har tyvärr inte provat 2003, men rapporterna är väl inte allt för positiva, Juhlin undantaget.

Så tillsammans med goda vänner så korkades flaskan upp med lite löjrom och parmesanchips som ackompanjemang. Det är kanske inte den allra bästa kombinationen till just Dom Pérignon, men det funkar. Jag hade dock önskat mat.

Dom Pérignon 2004 (1247 kr)
Champagnen kommer ner i glaset någon grad för kall. Gillar att låta drycken växa och (kanske) förändras med tilltagande värme. I början så finner jag lite tropiska toner. Fantastisk friskhet och med mineralitet som slår igenom den härliga moussen. Efter en tid i glaset så försvinner den tropiska frukten och ersätts av friska äpplen och lite päron. Moussen blir mer finstämd och elegant.

Slutsats:En riktigt bra champagne som är njutbar redan nu. Kommer antagligen att växa en del med lagring. Är fortfarande i startblocken av mitt vinintresse och kanske framförallt när det gäller Champagne. Det är lite tabu att jämföra pris kontra kvalitet när det gäller vin. Men om man är priskänslig (som jag) så lär man fråga sig om man är beredd att betala de pengar som krävs för att inhandla prestigechampagner. Jag kommer definitivt göra det ibland, och då med en nogrannhet. Med tiden så lär jag också ha en större preferenskarta att gå efter.

Visst vet vi att Dom Pérignon görs av ett megastort företag som kan lägga miljoner och åter miljoner på marknadsföring. Här är en liten video från releasefesten.

Champagne och Mat har provat, och är imponerad.

Behöver Sverige ännu en vinblogg?

Nej är väl det spontana svaret på den frågan. Det finns så pass många vinbloggar som är allt från bra och intressanta till fullständigt lysande, med ett stort journalistiskt värde. Oavsett om du är ute efter information om Madeira eller vill läsa om vinifiering i Kalifornien så finns det garanterat bloggar och hemsidor i Sverige som kan tillfredsställa ditt behov. Och alla dessa bloggare innehar en kunskap vida överlägsen min.

Denna blogg startas för att tvinga mig till inlärning. Genom att skriva så måste man utmana sig till eftertanke, faktagranskning och kan därigenom få ett lite rikare vinliv. Det har lätt blivit att jag gärna köper flaskor och dricker dom. Och visst, det finns inget mer njutbart än att dricka ett riktigt gott vin tillsammans med goda vänner. Men med detta initiativ så kommer jag förhoppningsvis att lära mig mer om kvinnorna och männen bakom vinet, om terroirens betydelse för slutprodukten och om allt annat intressant.