lördag 18 oktober 2014

1999 Paolo Scavino Bric Dël Fiasc

                 

En vecka där man kraftlöst har somnat i soffan varje vardag. Höst-småbarn-mörker-hallrust-ska-man-vara-så-här-vid-30? Vad göra? Ta sig upp på livbåten. Omfamna hösten, mörkret och den stora tröttheten.

Som gammal whiskyälskare så är jag oerhört motståndskraftig mot dominanta fatinslag i vin. Svårt att störas av faten, och ibland svårt att hitta dom. Vid första sniffen så utbrister min fru: "Vaniljstång!"
Visst finns influenser av faten. Men det är enligt mig små flisor av integrerad ek. I näsan så hittar vi mörka frukter och läder. Mognadstoner men med en fin spänstig frukt. Drag av det uselt ventilerade målarrummet i träslöjden på mellanstadiet. I munnen spelar det på elegans i första hand. Ska man vara negativ mot något så är det bristen på utmärkande syror. I Accomassos -99 för någon vecka sedan så var syrorna väldigt utpräglade och ibland nästan dominanta. Här är dom nedslipade tillsammans med tanninerna. Ska kanske inte sparas så länge till?

Hallen får vänta tills i morgon. Mina tre barn sover. Jag känner mig pigg och spänstig. 












tisdag 7 oktober 2014

Roses and Fanfar



Liten blindprovarafton med herrarna J och T. Denna glädjens bild får symbolisera 2009 Château de Chavanes Arbois Grande Reserve. Biodynamisk 50/50-blandning av Savagnin och Chardonnay. Ren frisk doft med lite härliga steniga mineraler. Upplevs som väldigt bra ikväll. Här googlar man järnet efter häftiga Jura-viner när det finns en trevlig runt hörnet på bolaget. Inte så komplex, men jäkligt skön. Kanske lite väl inställsam emellanåt. Nåja, en flaska beställd för slutligt omdöme.

Ny provsmakning 2/11. Vet inte vilket mood jag var i vid första provsmakningen, men nu var allt mycket sämre. En inställsam sötma som stör hela kvällen. Ett ok Juravin men jag lägger pengarna på annat.


2011 av denna i somras kunde krossa regeringar. Denna var ett helt annat monster. Istället för läckra nötiga inslag och massor av Jura-mineraler så har vi här stängd näsa med gröna äpplen och lite florala inslag. Är inte helt överens med doften. I munnen är det bättre. Friska syror och välgjort. Är det årgången som spökar eller behöver dom något år på rygg? Kommer nog försöka hitta någon flaska för att finna svaret på det.


Ah, vilken näsa! Citrusskal in absurdum och så fina, lena florala toner. I munnen en hel del fläderblom och en liten pepprig ton. Ung såklart, men väldigt tillgänglig idag.


Väldigt stängd till en början, och öppnar inte upp sig alls under kvällen. I munnen så dominerar mineralerna och blommigheten. Dag 3 är det en fullständig doftexplosion i glaset. Mogna päron, burkananas, fänkål. En total balans och renhet. Det här gillas. Men vi spar nästa flaska ett par år va?


Elegant doft. Fenocchio-elegans. Finstämd frukt och massor med rosor och frisk röd frukt. I eftersmaken så störs jag av en liten hetta. Dag 2 är det bättre. Var det lite pepprighet som inte var i balans eller bara alkoholhetta? Ska läggas undan såklart. Bara en tjuvtitt.


Kvällens kanske bästa vin. Så underbar doft. Undervegetation, Finstämd frukt. Finsnickerier och läder. Total balans och elegans. Strålande uppvisning. Smaken domineras av syror, och då kanske inte de mest tillbakalutade syrorna. Här är det pang-på-syror med extra allt som behöver mat för att tämjas. Det visar nog på att vinet behöver ligga till sig ett par år. Känns som att det ska klara åtskilliga år i källaren. En upplevelse som målas med de allra mest eleganta penseldragen.


Pinot noir? Är du säker? Här är det funk som dominerar. Tänk "Sly and the Family Stone" på 1,5 x hastigheten i en källarhåla. Körsbär och blodapelsin omgiven av ruttna rosor. Bättre i munnen där insmickrande syror och bra rödfrukt hjälper mot ett magplask. Provar gärna igen. Ska den vara så här eller var flaskan lite off? För trots allt så var det ett vin med ett helt eget uttryck. Men det är inte för alla.


Första gången jag provar Marengos Barolo. Men förhoppningsvis inte sista. Fin lätthet i doften och en frisk elegant mun. Har tittat bort från 2009 som årgång, vilket man kanske inte behöver göra.


2008 La Pierre Noir. Ett strålande vin. Frisk ungbärig doft. Markerade tanniner och en jäkla skön balans i munnen. Så läcker frukt. Har provat annat från Gimel tidigare. Men det här är ännu bättre. 


Då var vi i Italien igen. Läder och blodiga inslag tillsammans med skön frukt, finkalibriga men ambitiösa tanniner och friska syror. Lång och underbar eftersmak som mynnar ut i ett leende. Så jäkla bra på egen hand, men jag provar gärna till mat nästa gång. För då kommer det att lyfta sig ytterligare.


Orättvist att få en Barbera blint 24:00 när maten är uppäten. Nåja, ett småtrevligt vin, men inte den sortens Barbera som jag går igång på. 








onsdag 1 oktober 2014

Clos des Papes - Vertikalen






Kommer ni ihåg Seinfeld-avsnittet "The Serenity Now?" Frank Costanza har fått rådet att säga "serenity now" varje gång blodtrycket stiger och ilskan kryper fram. Nu slutade inte allt så bra den gången, men jag har sagt samma sak själv under de senaste veckorna. För, visst är vi argare än någonsin va? Eller är det all social media som synliggör all ilska?

Valet. Högerns hånfullhet mot vänstern. Vänsterns missriktade ilska mot högern. Rasismen. SD. Favoritlaget kan inte förlora utan att man märker ett besinningslöst hat mot tränare och spelare på twitter. Till råga på allt så måste hälften av befolkningen bli rent ut sagt överjävligt förbannade för att dom inte får säga n-kung när dom läser Pippi. Jag blir så trött. Och arg. Är inte risken att vi alla går runt och bär på en stor ilska som en dag imploderar hos oss?

"Serenity now, insanity later"

Nog om det. Vad kan egentligen vara bättre medicin mot ilska än att hamna i Södra Rhoñe ett par timmar på söndagskvällen? Det var dags igen för en trevlig vertikal hos Robert på Gefle Vinkällare. 11 årgångar av Clos des Papes Rouge fungerade fint som blodtrycksmedicin.

Några korta nötter:

2011. Klassisk näsa med svartvinbär, jordgubbar och kryddor. Power och koncentration uppblandat med lite finess. Ebbar ut i en viss eldighet.

2010. Här var det ett ett annat djup, både i färg och i frukten. Massor med cassis och anis. Grym balans och rödbärig in absurdum. Ett (för ungt) vin som hade fin längd på eftersmaken, men som stängde ner lite efter någon timme.

2009. Oj så trevliga örter. Lägg till lite läder och skön frukt så har du ett jäkla elegant vin. Sa någon burgundiskt? Skulle gärna ha ett par i källaren.

2008. Initialt lite stängd. Komplexiteten och balansen finns kanske inte där ikväll. Bara frukt och inte så mycket mer. Ok, men glöms bort lite i konkurrensen.

2007. Skog och kryddighet i en grym koncentration. Fina mognadstoner med mörkbäriga inslag. Lite blod och kött samsas med läder. Riktigt bra men jag faller nog hårdare för dom mer eleganta årgångarna. Vad händer efter ytterligare år?

2006. Här är det mer elegant igen. Väldigt framfusig (och busig) rödbärig näsa. Jordgubbar, cassis och lakrits. 

2004. Mycket trevlig. Finkalibrig tobak och jäkligt trevliga röda bär. Lena tanniner och fina syror. Mångas favorit, men jag tyckte den kanske var lite väl återhållsam. 

2003. Nja. I doften är den lite väl märkt av det varma året. Hade gärna provat ett par år tidigare. Massor av russin, fikon och Malaco lakritsremmar. Min dotter på fyra månader som gärna mumsar i sig katrinplommonpuré hade kanske uppskattat doften mer. I munnen så fungerar det mycket bättre. Nedslipade tanniner och inte så mycket att anmärka på.

2001. Dricks alldeles strålande bra nu. Fin mognad med örter och skog. Skarp i munnen med alldeles utmärkt balans. Långt elegant avslut. Ett av kvällens bästa viner. 

1995. (Magnum) Fantastisk doft med burgundisk flagg. Mogna hallon och lite körsbär. Finstämd i munnen. Man kanske kan önska sig lite mer frukt i munnen men jag gillar det skarpt ändå.

1981. Oj så läcker doft. Den har inte legat för länge, utan det finns fortfarande en kraft bakom den flörtiga näsan. Skönt rödfruktig i munnen med hallon och jordgubbar. Vackert! 


En strålande uppvisning! Tack för det.