Piemonte 2015 del 1

Ett drygt år efter giftermålet så var det äntligen dags att bege sig till Piemonte på en väldigt försenad bröllopsresa. Snälla mor- och farföräldrar hade sett till att den första barnfria veckan sedan 2008 skulle bli verklighet. Tillsammans med restaurangbesök, ost och salame på terrassen och poolhäng i den väldigt varma Piemonte-sommaren så skulle också några vingårdsbesök hinnas med. Efter mellanlandning i Tyskland så landade vi i Milano. Och när det sedvanliga dividerandet med biluthyraren var över så började vi rulla mot Langhes kullar.

Visst är det en särskild känsla att äntligen börja närma sig en plats som du har trånat efter, drömt om och haft längst upp på vinpiedestalen. Det var äntligen dags att prova vitello tonnato, gräva i vingårdarna och att få prova vinerna i dess rätta element. Efter en dryg timmes åkande på snabba motorvägar så började äntligen landskapet att förändras och namnen på skyltarna fick det att börja pirra i magtrakterna. Slutmålet närmade sig.

Vi ska bo på ett agriturismo allra längst upp i Perno. Och medan bilen slingrar sig alla branta höjdmeter mot målet så förundras vi över vingårdarna, utsikten och dofterna under den brännande julisolen. Var det så här det såg ut? Vi bor fint, även fast vi känner oss något offside där vi kikar ut mot omgivningarna. Vi har dock fantastiska utsikt vilket hjälper oss att förstå förhållandena mellan alla byar och lägen. Vi smiter ut på terassen utanför rummet och ser Castiglione Falletto rakt över dalen. Vi vrider våra huvuden ett kvarts varv åt höger och ser Serralunga d'Alba. Och där uppe till vänster ligger La Morra, medan vi ser Barolo vänta tålmodigt nere i dalen.

Vi börjar förstå. Men vi förundras fortfarande.

På tisdagen så var det äntligen dags för lite besök. Jag knappar in adressen till Elvio Cogno i Novello i min GPS. Vi åker iväg och tar vägen genom Monforte d'Alba. Efter 15 minuter så börjar det bli planare omgivning innan vi slingrar oss uppåt igen. Vi börjar dock ana oråd när vi inser att vi har hamnat i den sömniga lilla staden Piozzo.

Fel adress inslagen! Som världens kanske minst stresståliga människa så börjar svetten rinna och paniken börjar ta över alla rationella tankar. Jag rusar ut och och försöker få hjälp på torget. Ingen kan engelska såklart, och min italienska är tyvärr begränsad till Baresi, Maldini, Lecce, Costacurta, Rossi, Zenga och Lippi. Som tur är, så stöter jag på en yngre kvinna som kan "inglese". Hon väljer dock att rabbla på med snabb italienska. Jag fattar såklart ingenting, men lugnas ändå på något konstigt vis av kvinnans smattrande meningar och kan skratta åt den dråpliga situationen. Jag tackar lite förläget innan vi börjar åka mot Novello igen.

En lärdom till nästa gång är att inte börja med att skriva in postnumret på GPS:en. Det blir lätt fel då...

Vi kommer fram till Elvio Cogno 10 minuter efter utsatt tid. Vi slås av de otroligt vackra omgivningarna som får oss att häpna. Elvio Cognos dotter Nadia tar emot oss och börjar med att visa upp den vackra källaren som andas pengar och investeringskraft.

Vi får höra att gården drivs biodynamiskt sedan ett par år tillbaka, även om jag har sett lite motstridiga uppgifter på nätet. Alla Barolis lagras på slavonsk ek av varierande storlekar. Vi ser lite barriquer också som ibland används till deras Barbera och Langhe Rosso.

Vi diskuterar Ravera med Nadia

Vi börjar själva provningen med Langhe Nascetta, barberan och dolcetton. Alla tre är välgjorda och goda, men det får mig inte att spinna igång. 

2012 Barbaresco kommer från vingårdarna Montesommo och Neive och bjuder på ett fint sniff. Frukten känns dock rätt platt i dagsläget. Inget att springa efter.

2011 Barolo Cascina Nuova bjuder på ljuvlig barolodoft och fin frukt med rätt så snällt tanninarbete. Enkel men trevlig barolo som nog inte ska sparas allt för länge. 

2011 Barolo Ravera behöver däremot lite tid. Återigen en härlig näsa och fin frukt och med riktigt bitiga tanniner. Frukten är överraskande sötfruktig. Bästa vinet hos Cogno. Vi avslutar besöket och tar en promenad inne i Novello innan vi åker iväg mot La Morra och Marcarini. Lite kul är att Elvio Cogno var vinmakare hos Marcarini rätt länge innan han startade sin egen verksamhet. Ser man på äldre Marcarini-buteljer så finns Cognos namn på etiketten.

Vandring inne i Novello

Vi trampar in i Marcarini-shoppen, varma men mätta och belåtna av den grymma Barolo Chinato-glassen som vi införskaffade från gelaterian bredvid. Supercharmiga Valeria visar runt innan det är dags att prova lite viner. 

Inga anteckningar från de provade vinerna. Men det man kan säga är att Brunate fortsätter att imponera. Så klassiskt och tidlöst gott. Naurligtvis för ung idag men det är ett vin som man borde köpa ett par buteljer av varje år. Och låta ligga. Länge. La Serra brukar nå drickbar fas lite snabbare och var riktigt god trots rätt usla provningsmöjligheter inne i en trång vinshop i 30 graders hetta. 

Bland dom övriga vinerna så är det nog bara deras Boschi di Berri från 120 år gamla stockar som det är köpläge på.

Vi rullar vidare mot dagens sista besök hos det organiskt drivna Erbaluna. Handskörd, låga uttag och ett minimalt användande av svavel har fått mig att vilja prova bröderna Obertos viner. 

Efter en liten rundvandring så sätter vi oss till bords i provningsrummet. Vi börjar med Erbaluna Rosso som är en 50/50-mix av Barbera och Dolcetto. Deras enda vin som är helt fritt från tillsatt svavel. Vinet bjuder på charmig och läskande frukt som för tankarna åt det naturliga Frankrike. Urgott i all sin enkelhet för 7,50 Euro. Jag hade lätt kunnat köpa en låda om vi hade bilat ner.

Vi fortsätter med deras Dolcetto, Barbera och Langhe Nebbiolo. Här tycker vi om alla vinerna mer eller mindre. Vinerna känns rena och genomsyras av en röd Erbaluna-tråd.

Sen kommer deras 2010 Barolo som jag känner lite orena gödseltoner av. Vi är dock inte helt överens om den saken i sällskapet. Även 2009 Barolo Rocche har drag av samma skitighet. Lite synd, då vinerna upplevs som balanserade och trevliga i munnen. Vore roligt att prova dom på hemmaplan efter en rejäl vända i karaffen och inte från en rätt nyöppnad flaska som hos Erbaluna.

2011 Barolo Rocche visar sig dock inte från den smutsiga sidan. Här bjuds vi på en underbar elegant nebbiolonos. Klassiskt med en twist. Vinet ger ifrån sig en ungdomlig och rätt mörk frukt som ger oss mersmak. Och hela 15,5 %  (!) känns totalt bortfintade. Totalt rent och med en nerv i munnen. Det här ska provas på hemmaplan i lugn och ro. Var det så här bra?

"Tvätta kläderna i Chardonnay"

Precis innan årets första dagisbaciller tog ett järngrepp om smaklökarna så blev det lite trevligt umgänge och vinprovande med T och J. Återigen så slår det mig vilka suveräna vinmakare Balagny och Princic är. En fröjd att prova deras viner.

Missförstå mig rätt. Det är en fantastisk jordgubbsfruktig näsa. Problemet är att det endast är jordgubbar. Söta, syltiga sådana. I munnen är det elegant, nedslipat och rätt gott. Men vill jag ha Barolo så söker jag efter annat. Det här påminde lite om en varm Pinot Noir.

2013. Lite reduktiva toner direkt från flaskan. Vädras bort efter 15 minuter i glaset. Växer under hela kvällen. Charm, frukt och syror. En glädjespridare. Absolut mer drickfärdig och godare än några av Ganevats andra ("Madelon" och "La Toute Beaute") röda från -13. 

Läskande Jura-soda. Mineraler och citrus. Helt klart värd sin hundring även om det finns annat från Jura som är bättre för ytterligare en 50-lapp. Kanske inget vin att föra fördjupande diskussioner om. Men kommer att fungera utmärkt som törstsläckare till sommaren.

Ett par poäng bättre än föregående vin. En liten sniff räcker för att få mig att le med hela ansiktet. Nötigheten. Den oxiderade kärnan. Spänsten i frukt och syror. Personlig lätthet med pondus i botten. Strålande gott, och kostar endast 100 kr. Skulle gärna har köpt ett tolv-pack istället för mina ynka fyra flaskor.

En Gamay-cuvee signerad Matthieus syster Camille. Lite knuten till en början, men öppnar upp efter någon timme i karaff. Röd lysande frukt och vilda, spirande syror, Personligt, läckert och gott. Men tjänar nog mycket på att sparas ett par år. Hade möjligtvis känts ännu bättre om det inte hade ställts bredvid en annan dam...

Går det att bli besviken på Balagny? Ett massivt berg av charmig doft att bestiga innan det ens går att smaka på vinet. Röda bär och svamp i massor. Balans och energi. Lätthet och kraft. Ett underbart vin, precis som 2012 Simone. Jag har inte alldeles för mycket Balagny i källaren. Men varje flaska som är kvar kommer att skapa fullständig lycka.

En "spontanare" att rensa upp med. Fin brödig doft och smak av röda äpplen och lite jäst. Höga syranivåer och ett uppiggande avslut. Rätt gott.

Sista flaskan av ett fantastiskt vin. Otrolig doft som försiktigt blinkar lite mot den allra bästa Cognac. Vi får honung/bivax och apelsinmarmelad. Lite undervegation, möbelpolish och vit choklad ryms också. Det är komplext och pinfullt av intryck. Dansande mineraler och syror att bära upp det hela. Ett seriöst och samtidigt lekande lätt vin. Älskar det!

2012 Giuseppe Rinaldi Langhe Nebbiolo

För att hålla sig ifrån budgettavlan i "Lyxfällan" så fick jag hoppa över den Töplerska förbokningen av Barolo 2010 i vintras. Och nu så är det tyvärr slut av bl.a. Rinaldi. Men det är inget att bråka över. Det finns så många bollar att springa på. En låda Langhe Nebbiolo får fungera som ett alldeles utmärkt nikotinplåster mot Barolosuget. Även Rinaldis LN brukar försvinna rätt fort, men kan hittas i Italien fortfarande.

Trots tre timmar i karaff så är det efter någon ytterligare timme i glaset som vinet kickar igång ordentligt. Fin ljusröd frukt blandas med rosor och små stänk av tjära. Elegant som sjutton. Och klassiskt såklart. I munnen så är det en en total renhet som slår oss. Lätt och ledigt så rinner det ner till den rustika maten men fungerar riktigt bra på egen hand också. Resterande flaskor dricks upp inom fem år.

Ett alldeles strålande uttryck.

Enoteca Bulzoni €24

1999 Paolo Scavino Bric Dël Fiasc

                 

En vecka där man kraftlöst har somnat i soffan varje vardag. Höst-småbarn-mörker-hallrust-ska-man-vara-så-här-vid-30? Vad göra? Ta sig upp på livbåten. Omfamna hösten, mörkret och den stora tröttheten.

Som gammal whiskyälskare så är jag oerhört motståndskraftig mot dominanta fatinslag i vin. Svårt att störas av faten, och ibland svårt att hitta dom. Vid första sniffen så utbrister min fru: "Vaniljstång!"

Visst finns influenser av faten. Men det är enligt mig små flisor av integrerad ek. I näsan så hittar vi mörka frukter och läder. Mognadstoner men med en fin spänstig frukt. Drag av det uselt ventilerade målarrummet i träslöjden på mellanstadiet. I munnen spelar det på elegans i första hand. Ska man vara negativ mot något så är det bristen på utmärkande syror. I Accomassos -99 för någon vecka sedan så var syrorna väldigt utpräglade och ibland nästan dominanta. Här är dom nedslipade tillsammans med tanninerna. Ska kanske inte sparas så länge till?

Hallen får vänta tills i morgon. Mina tre barn sover. Jag känner mig pigg och spänstig. 

Roses and Fanfar

Liten blindprovarafton med herrarna J och T. Denna glädjens bild får symbolisera 2009 Château de Chavanes Arbois Grande Reserve. Biodynamisk 50/50-blandning av Savagnin och Chardonnay. Ren frisk doft med lite härliga steniga mineraler. Upplevs som väldigt bra ikväll. Här googlar man järnet efter häftiga Jura-viner när det finns en trevlig runt hörnet på bolaget. Inte så komplex, men jäkligt skön. Kanske lite väl inställsam emellanåt. Nåja, en flaska beställd för slutligt omdöme.

Ny provsmakning 2/11. Vet inte vilket mood jag var i vid första provsmakningen, men nu var allt mycket sämre. En inställsam sötma som stör hela kvällen. Ett ok Juravin men jag lägger pengarna på annat.

2011 av denna i somras kunde krossa regeringar. Denna var ett helt annat monster. Istället för läckra nötiga inslag och massor av Jura-mineraler så har vi här stängd näsa med gröna äpplen och lite florala inslag. Är inte helt överens med doften. I munnen är det bättre. Friska syror och välgjort. Är det årgången som spökar eller behöver dom något år på rygg? Kommer nog försöka hitta någon flaska för att finna svaret på det.

Ah, vilken näsa! Citrusskal in absurdum och så fina, lena florala toner. I munnen en hel del fläderblom och en liten pepprig ton. Ung såklart, men väldigt tillgänglig idag.

Väldigt stängd till en början, och öppnar inte upp sig alls under kvällen. I munnen så dominerar mineralerna och blommigheten. Dag 3 är det en fullständig doftexplosion i glaset. Mogna päron, burkananas, fänkål. En total balans och renhet. Det här gillas. Men vi spar nästa flaska ett par år va?

Elegant doft. Fenocchio-elegans. Finstämd frukt och massor med rosor och frisk röd frukt. I eftersmaken så störs jag av en liten hetta. Dag 2 är det bättre. Var det lite pepprighet som inte var i balans eller bara alkoholhetta? Ska läggas undan såklart. Bara en tjuvtitt.

Kvällens kanske bästa vin. Så underbar doft. Undervegetation, Finstämd frukt. Finsnickerier och läder. Total balans och elegans. Strålande uppvisning. Smaken domineras av syror, och då kanske inte de mest tillbakalutade syrorna. Här är det pang-på-syror med extra allt som behöver mat för att tämjas. Det visar nog på att vinet behöver ligga till sig ett par år. Känns som att det ska klara åtskilliga år i källaren. En upplevelse som målas med de allra mest eleganta penseldragen.

Pinot noir? Är du säker? Här är det funk som dominerar. Tänk "Sly and the Family Stone" på 1,5 x hastigheten i en källarhåla. Körsbär och blodapelsin omgiven av ruttna rosor. Bättre i munnen där insmickrande syror och bra rödfrukt hjälper mot ett magplask. Provar gärna igen. Ska den vara så här eller var flaskan lite off? För trots allt så var det ett vin med ett helt eget uttryck. Men det är inte för alla.

Första gången jag provar Marengos Barolo. Men förhoppningsvis inte sista. Fin lätthet i doften och en frisk elegant mun. Har tittat bort från 2009 som årgång, vilket man kanske inte behöver göra.

2008 La Pierre Noir. Ett strålande vin. Frisk ungbärig doft. Markerade tanniner och en jäkla skön balans i munnen. Så läcker frukt. Har provat annat från Gimel tidigare. Men det här är ännu bättre. 

Då var vi i Italien igen. Läder och blodiga inslag tillsammans med skön frukt, finkalibriga men ambitiösa tanniner och friska syror. Lång och underbar eftersmak som mynnar ut i ett leende. Så jäkla bra på egen hand, men jag provar gärna till mat nästa gång. För då kommer det att lyfta sig ytterligare.

Orättvist att få en Barbera blint 24:00 när maten är uppäten. Nåja, ett småtrevligt vin, men inte den sortens Barbera som jag går igång på.