"Tvätta kläderna i Chardonnay"

Precis innan årets första dagisbaciller tog ett järngrepp om smaklökarna så blev det lite trevligt umgänge och vinprovande med T och J. Återigen så slår det mig vilka suveräna vinmakare Balagny och Princic är. En fröjd att prova deras viner.

Missförstå mig rätt. Det är en fantastisk jordgubbsfruktig näsa. Problemet är att det endast är jordgubbar. Söta, syltiga sådana. I munnen är det elegant, nedslipat och rätt gott. Men vill jag ha Barolo så söker jag efter annat. Det här påminde lite om en varm Pinot Noir.

2013. Lite reduktiva toner direkt från flaskan. Vädras bort efter 15 minuter i glaset. Växer under hela kvällen. Charm, frukt och syror. En glädjespridare. Absolut mer drickfärdig och godare än några av Ganevats andra ("Madelon" och "La Toute Beaute") röda från -13. 

Läskande Jura-soda. Mineraler och citrus. Helt klart värd sin hundring även om det finns annat från Jura som är bättre för ytterligare en 50-lapp. Kanske inget vin att föra fördjupande diskussioner om. Men kommer att fungera utmärkt som törstsläckare till sommaren.

Ett par poäng bättre än föregående vin. En liten sniff räcker för att få mig att le med hela ansiktet. Nötigheten. Den oxiderade kärnan. Spänsten i frukt och syror. Personlig lätthet med pondus i botten. Strålande gott, och kostar endast 100 kr. Skulle gärna har köpt ett tolv-pack istället för mina ynka fyra flaskor.

En Gamay-cuvee signerad Matthieus syster Camille. Lite knuten till en början, men öppnar upp efter någon timme i karaff. Röd lysande frukt och vilda, spirande syror, Personligt, läckert och gott. Men tjänar nog mycket på att sparas ett par år. Hade möjligtvis känts ännu bättre om det inte hade ställts bredvid en annan dam...

Går det att bli besviken på Balagny? Ett massivt berg av charmig doft att bestiga innan det ens går att smaka på vinet. Röda bär och svamp i massor. Balans och energi. Lätthet och kraft. Ett underbart vin, precis som 2012 Simone. Jag har inte alldeles för mycket Balagny i källaren. Men varje flaska som är kvar kommer att skapa fullständig lycka.

En "spontanare" att rensa upp med. Fin brödig doft och smak av röda äpplen och lite jäst. Höga syranivåer och ett uppiggande avslut. Rätt gott.

Sista flaskan av ett fantastiskt vin. Otrolig doft som försiktigt blinkar lite mot den allra bästa Cognac. Vi får honung/bivax och apelsinmarmelad. Lite undervegation, möbelpolish och vit choklad ryms också. Det är komplext och pinfullt av intryck. Dansande mineraler och syror att bära upp det hela. Ett seriöst och samtidigt lekande lätt vin. Älskar det!

2012 Giuseppe Rinaldi Langhe Nebbiolo

För att hålla sig ifrån budgettavlan i "Lyxfällan" så fick jag hoppa över den Töplerska förbokningen av Barolo 2010 i vintras. Och nu så är det tyvärr slut av bl.a. Rinaldi. Men det är inget att bråka över. Det finns så många bollar att springa på. En låda Langhe Nebbiolo får fungera som ett alldeles utmärkt nikotinplåster mot Barolosuget. Även Rinaldis LN brukar försvinna rätt fort, men kan hittas i Italien fortfarande.

Trots tre timmar i karaff så är det efter någon ytterligare timme i glaset som vinet kickar igång ordentligt. Fin ljusröd frukt blandas med rosor och små stänk av tjära. Elegant som sjutton. Och klassiskt såklart. I munnen så är det en en total renhet som slår oss. Lätt och ledigt så rinner det ner till den rustika maten men fungerar riktigt bra på egen hand också. Resterande flaskor dricks upp inom fem år.

Ett alldeles strålande uttryck.

Enoteca Bulzoni €24

1995/2008 Burlotto Barolo Monvigliero och Domaine de la Côte

När jag provade 2008 Burlotto Monvigliero för ett drygt år sedan så uppfattades den lite väl grön och kartig, om än med en grundkvalitet som vittnade om framtida storhet. Ärketraditionalisten Burlotto är känd för sina eleganta och lätta nebbiolo-viner. 2006 och 2007 års Monvigliero har hyllats på diverse bloggar. Dock så verkar familjeföretaget ha misslyckats med det svåra 2009.

Med det i åtanke så satte vi oss ner till bords för att se om ett år på rygg hade slipat bort de ruffiga kanterna på vinet. Som ackompanjemang så korkades Monvigliero 1995 upp. Året har kanske hamnat lite i skymundan bakom de stora nästföljande årgångarna i -96 och -97. Men här finns fortfarande lite fynd att hitta ute i Europa. T hade med sig 2004 Azelia Barolo för ytterligare kraft i uppställningen.

1995 Comm. G.B. Burlotto Barolo Monvigliero (354 kr)

Ahh. Sicken doft när druvmusten skvalpar ner i karaffen. En dryg timme senare är njutningsfaktorn fortfarande ett faktum. Fjäderlätta pinotlika drag. Eleganta rosor med frukten fortfarande i centrum. Skön balans i munnen med jordgubbar. Vinet visar framfötterna under hela kvällen, även om doften dämpas lite med tiden. Eller är det temperaturen? Bra uppvisning i mogen Barolo i vilket fall. 92 poäng.

2008 Comm G.B. Burlotto Barolo Monvigliero 

Här har det hänt saker. Mer ungfrukt och med kraft. Rödbärighet i fokus, med sköna mjuka tanniner. Alla unga gröna inslag från förra smakprovet är borta. Kvar är bara charm och åter charm. Kommer kanske att växa med ytterligare år på rygg, men varför vänta? Det här kan jag dricka alla dagar i veckan redan nu. 93 poäng.

2004 Azelia Barolo 

Kola och kokosexplosion. Återigen så kommer doftförnimmelser från gamla sherrylagrade whiskybuteljeringar. Det är alltså fat som står i centrum. Man måste nog vara rätt mottaglig för det, vilket jag är. Torkade örter blandas med lite soltorkade tomater. Jag gillar fatkaraktären i doften, men tyvärr så är den för dominerande under kvällen. Frukten och syran hamnar i bakgrunden. Lite minus för balansen alltså. 90 poäng.

Efter den Nebbiolouppvisningen så plockar J fram kvällens vin. En njutning från första sniffen till sista klunken. Fullständigt strålande.

2011 Domaine de la Côte Pinot Noir Sta. Rita Hills Estate

Vilket uttryck från det svala 2011! Marken talar genom vinet. Ultrasköna stenmineraler dansar i glaset. Söta röda bär i högar jobbar i medvind med perfekta syror och modest tanninrikedom. Det är så jävla strålande. Ärligt, rättframt och alldeles underbart. Hur ska man kunna lägga undan sådant här, och kan det verkligen bli så mycket bättre? Ett vin att älska för sin direkta frukt och den otroliga mineralmängden. Sashi Moorman och Rajat Parrs projekt måste man klamra sig fast vid bäst fan det går. Vad väntar om ett par år? 93 poäng.

1974 Giacomo Gonterno Nebbiolo d'Alba

Något bubblar under ytan i vinvärlden. Det dyker hela tiden upp nya kulturyttringar för oss vinälskare att sätta tänderna i. Mängden av bra vinlitteratur är skyhög och en stunds underhållning och eftertanke är endast en bloggpost bort. I podcasten "I'll Drink To That!" så har Levi Dalton skrivit om kartan för vad 2010-talets etermedia kan vara förr oss nördar. Nya tidskrifter som "Noble Rot Magazine" och "TONG" går inte bara på djupet jämfört med sina glättiga kollegor, utan djuphavsborrar sig ner till vinets minsta och allra nördigaste beståndsdelar. Visst, vissa delar av "TONG" är för svåra för mig också. Men djupet och kunskapen bland skribenterna är slående. Temanumret om Nebbiolo behandlar allt från terroir till aromer och traditionell vs modern nebbiolo. Lysande, men inte helt okomplicerad underhållning. Och visst blir man sugen på lite skön nebba?

1974 Giacomo Conterno Nebbiolo d'Alba (550 kr)

Ok, jag erkänner. Detta var lite av ett etikettköp. Dock ingen Monfortino Riserva eller ens en barolo. Men att få dricka lite kulturhistoria från en gigant är dock en ynnest även fast det är en enklare nebba. Färgen är orangeröd med lite grumlighet. Första sniffen lovar gott. Vinet briljerar med en skön lätthet. Tryffelolja och smultron och torkad dragon. Burgundisk elegans i munnen. Frukten finns fortfarande kvar, vilket var jäkligt skönt. Surkörsbären är slående. Och det kanske inte är ett stort vin, men det vittnar ändå om producentens storhet. Balans och komplexiteten är inte så stor, men vinet charmar oss alla runt bordet. 91 poäng.

1990 Villadoria Barolo Riserva (265 kr)

En Barolo Riserva för 265 kr från ett bra år som -90 gjorde att jag hade ganska låga förväntningar på detta vin. Men tänkte att jag i alla fall skulle vara en erfarenhet rikare om det var dött och själlöst. Efter en timme i karaff så hälldes det upp. Första doften vittnar om något defekt eller bara en död barolo. Men efter en tid i glaset så väcks det upp till liv. Champinjoner och syltig bärighet dominerar. Det är tungt, men en viss blomparfym lättar upp intrycken. Väldigt atypisk nebba-nos. I munnen så är ursprunget mer rättfärdigat. Efter ytterligare tid så är allt det onda i näsan borta. Kvar har vi ett jävla skönt sniffarvin, dock med en brist på balans och med kort eftersmak. Var nog bättre för 5 år sedan, men har absolut förtjänster som jag gillar. 88 poäng.

Efter att mina låga förväntningar blev överträffade så kan det vara läge att citera Eric Asimov från den suveräna boken "How To Love Wine"

One of the great joys of wine is picking the wrong bottle and having it turn out better than the right one. The surprice, the unexpected, the serendipity, the new experience - these for me are among the most euphoric moments wine can provide

Edit: Jag har varit i kontakt med producenten, och vinmakaren kommer ihåg att det var ett stort år utan större svårigheter i vingården. Han kommer ihåg att det var hög alkoholhalt på vinerna det året. Just Riserva-vinet görs (såklart) endast under de riktigt bra åren. Senaste två åren är 2000 och 2004.

2006 Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva

När det vankas middag med Johan och Malin så vet man att det blir några trevliga viner att dricka. Till tryffelpastan så fick jag äntligen prova G Fenocchios Bussia Riserva igen. Det är gudarnas nektar i form av ärlig och vacker nebbiolofrukt. Men först lite högoktanig gg-riesling som skulle lotsa hummersoppan i hamn.

2010 Dönnhoff Norheimer Dellchen Riesling GG
Lite stängd initialt i nosen. Tropiska toner i form av mango och ananas kommer efter en stund. Härlig stuns i munnen med sköna syror. Men en lite grön ton stör. Limefrukten tar över och sticker lite i gommen. Eftersmaken bra, tonar ut i lite kokos.

Man märker att kvaliteten finns där, men att den skulle må bra av ligga till sig lite. Skulle gärna prova den igen när limezinget opererar i bakgrunden. Men bra ändå!

2006 Giacomo Fenocchio Barolo Bussia Riserva
Fantastisk doft precis som förra smakprovet. Röda bär i alla dess former. Kanske förvånansvärt mycket jordgubb. Även en del torkade örter, däribland dragon. Eller är det salmiaktoner jag känner? I munnen så slåss frukten med lite småbråkiga tanniner initialt - men vinner ändå rätt klart. Så jävla bra det är! Elegant och finstämd, ändock mäktig. När nebbiolo spelar ut korten på det här sättet så blir jag såld. Nu gäller det bara att man är med på tåget och handlar på sig en massa trevliga barolis, innan priserna skjuter i höjden.

Tack för smakproven Johan.

Lessrof har provat
Och även Frankofilen