Det är inte alltid som man blir lika golvad av ett instegsvin som när vi drack Sta. Rita Hills från Domaine de la Côte för ett tag sedan. Eller instegsvin och instegsvin. Vinet förtjänar verkligen mer storslagna epitet än så. Det var ren och fin frukt med de skönaste mineraler jag har varit med om i ett rött vin. Ett fantastiskt exempel på ung pinot noir när dom är som bäst.
Så när en planerad Stockholmsresa äntligen blev av så var siktet inställd på Gaston för att se om dom hade någon flaska av La Côte. La Côte är lite dyrare och framförallt mer svåråtkomlig än Sta. Rita Hills och Bloom's Field. Sista flaskan? Ja tack!
Vinmakning och uppfostran är precis lika rätt igenom firmans första släpp. Så skillnader vinerna emellan kan härledas till terroir. På hemsidan läser vi att "La Côte is always the greatest definition of the terroir at Domaine de la Côte"
Vinet har nästan lika lekande lätt frukt i näsan som sitt yngre syskon. Men här är det mer tyngd bakom. Fler lager att upptäcka men ändå inte lika intensivt charmigt. Där Sta. Rita Hills var mer sirligt och transparent i uppförande med lätta frukter så snackar vi mer örtighet och skog här. I munnen så är La Côte lite grönare men precis lika intressant. De framstående mineralerna hittas inte lika lätt här, utan håller sig i bakgrunden. Fantastiskt att få utforska skillnaderna mellan vinerna. Det är riktigt bra såklart. Men ska jag dricka något idag så dricker jag hellre Sta. Rita Hills. Jag tror dock att La Côte har större potential med lagring. Bloom's Field nästa!
Så när en planerad Stockholmsresa äntligen blev av så var siktet inställd på Gaston för att se om dom hade någon flaska av La Côte. La Côte är lite dyrare och framförallt mer svåråtkomlig än Sta. Rita Hills och Bloom's Field. Sista flaskan? Ja tack!
Vinmakning och uppfostran är precis lika rätt igenom firmans första släpp. Så skillnader vinerna emellan kan härledas till terroir. På hemsidan läser vi att "La Côte is always the greatest definition of the terroir at Domaine de la Côte"
Vinet har nästan lika lekande lätt frukt i näsan som sitt yngre syskon. Men här är det mer tyngd bakom. Fler lager att upptäcka men ändå inte lika intensivt charmigt. Där Sta. Rita Hills var mer sirligt och transparent i uppförande med lätta frukter så snackar vi mer örtighet och skog här. I munnen så är La Côte lite grönare men precis lika intressant. De framstående mineralerna hittas inte lika lätt här, utan håller sig i bakgrunden. Fantastiskt att få utforska skillnaderna mellan vinerna. Det är riktigt bra såklart. Men ska jag dricka något idag så dricker jag hellre Sta. Rita Hills. Jag tror dock att La Côte har större potential med lagring. Bloom's Field nästa!
