2013 Tschida "Himmel Auf Erden"

Som en fortfarande, rätt blek vinrookie så kan det vara svårt att finna vägen till dom klockrena köpen alla gånger. Det är ett trevande och famlande i mörkret efter att hitta saker som stämmer överens med smaklökarna och som dessutom gärna får fungera om tio år. Det är tyvärr rätt sällan som riktiga fullträffar belönas med återköp. Ibland önskar jag att man kan luta sig tillbaka och känna sig trygg med vad man vill uppleva. Att alltid slå till på nya årgången från favoritproducenten. Att kunna känna lyckan över en riktigt bra årgång och veta att bonden kan göra strålande jobb de svåra åren. Jag är inte där ännu. Älskade tex förra Labet-lådan från Caviste men avstod den senaste efter mycket ångest. Med en strikt vinbudget så är det svårt att försvara att nästan hela månadsbudgeten läggs på (förvisso suverän) Labet.

Just nu så är det en ständig jakt på nya viner och upplevelser. Kikarsiktet ställs om ideligen. Från det krispiga Jura till det naturliga Loire och tillbaka igen. Från Frankrike till Piemonte som alltid känns som hemma. Och med vårsolens intåg så hamnar fokuset på Riesling. Aldrig stå still och alltid söka efter det lite grönare gräset där på andra sidan. 

Ett knappt påbörjat område för mig är det det "nya naturliga" Österrike. Det finns massvis med superhipstriga producenter som trängs på Noma och många andra barer och restauranger i Köpenhamn. Preisinger, Gindl, Loimer, Strohmeier, Oggau och Tschida är några namn som är heta. Man blir ju nyfiken. Aldrig stå still.

"Himmel Auf Erden" eller "Himmelriket på jorden" är inte en Belinda Carlisle-referens, utan det är en hyllning till den nyligen avlidna konstnären Alfred Hrdlicka. Det är en blandning av Pinot Blanc och Scheurebe som redan vid öppnandet erbjuder fantastiska aromer. Läcker doft av tropiska frukter och ett stänk av Ajax citron (ja, det är positivt). I munnen forsätter det att imponera med finstämd frukt i fokus. Lite nötighet ger stadga. Fina mineraliska inslag och bra längd. Runt bordet är vi alla imponerande. Så läskande gott. Så rent, trots det grumliga uppträdandet. Det är bara att söka upp hans övriga viner.

Inköpt på pubklemo.at

2009 Céline et Steve Gormally "Just Married"

Det här borde såklart ha druckits i somras när jag gifte mig. En het sommardag med familjen.. Hemlig borgerlig vigsel på en bakgård i Furuvik. Det hade passats alldeles ypperligt som törstsläckare där och då.

Istället så blev det en kort bilresa till djurparken. Väl i bilen så sattes "Perfect Day" med Lou Reed på. Visserligen så divideras det fortfarande om låten handlar om lycklig kärlek, ett ex som vill ha hämnd eller om heroin. Men där och då och för all framtid så är det ingen tvekan om vad den betyder för mig.

Savagnin och Jura är väl lika sammansvetsade som New York och Lou Reed. Just det här vinet öppnar upp så galet läckert med sina starka oxiderade drag. Det finns en snygg nötighet och lite bokna äpplen i bakgrunden. Och där andra oxiderade jura-viner tappar lite stöddighet i munnen så löper det här hela linan ut. Underbar längd och strålande syror. Läskande och komplext med fin citrusfrukt. En stor upplevelse till lite Comté på måndagskvällen.

Nästa flaska dricks upp 14/6...

"Tvätta kläderna i Chardonnay"

Precis innan årets första dagisbaciller tog ett järngrepp om smaklökarna så blev det lite trevligt umgänge och vinprovande med T och J. Återigen så slår det mig vilka suveräna vinmakare Balagny och Princic är. En fröjd att prova deras viner.

Missförstå mig rätt. Det är en fantastisk jordgubbsfruktig näsa. Problemet är att det endast är jordgubbar. Söta, syltiga sådana. I munnen är det elegant, nedslipat och rätt gott. Men vill jag ha Barolo så söker jag efter annat. Det här påminde lite om en varm Pinot Noir.

2013. Lite reduktiva toner direkt från flaskan. Vädras bort efter 15 minuter i glaset. Växer under hela kvällen. Charm, frukt och syror. En glädjespridare. Absolut mer drickfärdig och godare än några av Ganevats andra ("Madelon" och "La Toute Beaute") röda från -13. 

Läskande Jura-soda. Mineraler och citrus. Helt klart värd sin hundring även om det finns annat från Jura som är bättre för ytterligare en 50-lapp. Kanske inget vin att föra fördjupande diskussioner om. Men kommer att fungera utmärkt som törstsläckare till sommaren.

Ett par poäng bättre än föregående vin. En liten sniff räcker för att få mig att le med hela ansiktet. Nötigheten. Den oxiderade kärnan. Spänsten i frukt och syror. Personlig lätthet med pondus i botten. Strålande gott, och kostar endast 100 kr. Skulle gärna har köpt ett tolv-pack istället för mina ynka fyra flaskor.

En Gamay-cuvee signerad Matthieus syster Camille. Lite knuten till en början, men öppnar upp efter någon timme i karaff. Röd lysande frukt och vilda, spirande syror, Personligt, läckert och gott. Men tjänar nog mycket på att sparas ett par år. Hade möjligtvis känts ännu bättre om det inte hade ställts bredvid en annan dam...

Går det att bli besviken på Balagny? Ett massivt berg av charmig doft att bestiga innan det ens går att smaka på vinet. Röda bär och svamp i massor. Balans och energi. Lätthet och kraft. Ett underbart vin, precis som 2012 Simone. Jag har inte alldeles för mycket Balagny i källaren. Men varje flaska som är kvar kommer att skapa fullständig lycka.

En "spontanare" att rensa upp med. Fin brödig doft och smak av röda äpplen och lite jäst. Höga syranivåer och ett uppiggande avslut. Rätt gott.

Sista flaskan av ett fantastiskt vin. Otrolig doft som försiktigt blinkar lite mot den allra bästa Cognac. Vi får honung/bivax och apelsinmarmelad. Lite undervegation, möbelpolish och vit choklad ryms också. Det är komplext och pinfullt av intryck. Dansande mineraler och syror att bära upp det hela. Ett seriöst och samtidigt lekande lätt vin. Älskar det!

2012 Kikelet Furmint Váti

Det finns flaskor som är värd mer än att bara snabbt flimra förbi på Instagram. Varje gång jag dricker Furmint så frågar jag mig själv varför det inte händer oftare. Det finns så mycket gott att hitta, speciellt med lite försorg från Winevirtuosity's sida.

Detta vin som kommer från vingården Váti är alldeles strålande. Någon timme i karaff lösgör en kompromisslös charmoffensiv vid första sniffen. Akrobatisk aromatik som är precis vad jag vill ha ikväll. Svensk fallfrukt blandas upp med små stänk av tropiska toner. I munnen så är det lekande lätt med fina syror. Det är läskande gott och passar perfekt till lite gräddig kantarellpasta. Kikelet ska utforskas vidare.

183 kr/weinkomplott (slut) men finns här som verkar skicka till Sverige.

Vinåret 2014

Ännu ett vinår har tagit slut. Fullsmetat av stora, små, utmanande, galna, klassiska och fantastiska viner. Ser jag tillbaka på det här året så har det druckits, provats och spottats oftare än tidigare år. Trots detta så är jag långt ifrån nöjd. Jag vill vara med om ännu fler upplevelser än tidigare. Jag vill resa oftare och läsa ännu mer om vin. Nästa år så står Italien på tur.

Årets importör 
Jag har såklart handlat alldeles för lite av dom i år. Pinsamt lite. Och tycker att dom ligger lite för högt i pris på vissa grejer. (Jag vet självklart orsaken till det. Vi kan kalla det för den svenska modellen.) Men allra bäst tycker jag att Vin & Natur har varit. Ett fantastiskt roligt utbud med Balagny, Grange, Kagami, och Gabrio Bini bland mycket annat. Framförallt så är dom helt fantastiska att ha att göra med både på sociala medier och via mejl. Hjälpsamma, vänliga och väldigt snabba på att svara. Fortsätt så!

Årets provning
Det har tyvärr inte blivit så många provningar som jag har önskat i år. Det som har stuckit ut allra mest är såklart provningarna hos Gefle Vinkällare där mogen Bourgogne, Beaucastel och Clos des Papes har varit mest minnesvärda. Fantastiskt att ha chansen att gå på dessa tillställningar nästgårds. Jag ska vakta inboxen även 2015 för att inte missa några inbjudningar Robert!

Årets stödmedlem
Johannes Sundbom, Munskänkarna. Detta året så ska det banne mig bli några provningar hos Munskänkarna för mig. Kombinationen dagjobb + trebarnsfar + 7 mil t/r för en tisdagsprovning är inte alltid så lätt. Nåja, jag betalar väl in medlemsavgiften igen och hoppas på det bästa.

Årets vin
En bloggpost från Frankofilen räckte. Sedan dess så har de senaste årgångarna slunkit ner i rask takt. Visst, jag har druckit enstaka viner som har varit ännu bättre. Men det här har varit briljant varje gång jag har druckit det. Det spelar ingen roll att alla har provat det, vilken årgång det handlat om eller att det är så lätt att få tag på. Det här är världsklassgrejer för alldeles för lite pengar. Ren förförelsekonst på flaska. Utan mat eller med mat. Love it!

Årets vindistrikt
Jura. Röda klunkviner och krispiga vita. Mineraler. Upptoppade eller oxiderade. Ganevat, Tissot, Domaine des Miroirs, Labet mf. Jag fullkomligt älskar grejerna. Att jag sen kommer på helt andra tankar så fort jag luktar på lite Piemonteparfym är en annan sak.

Årets media
Kanske lite tröttsamt att hylla Instagram. Men bara idag så har jag ramlat över flera intressanta vindiskussioner att begrunda över. Har fått massor av intressanta tips därifrån och har säkert själv tipsat någon stackare där ute. Oslagbart.

Årets vinkällare
Skafferiet hemma i köket. Ohållbart både när det gäller plats och temperatur. I sommar så ska vinerna äntligen flytta in i den nya vinkällaren ute.

"Vi kan dricka vin till frukost"

Ibland är det svårt att ta sig loss från skrivkrampens tvångströja. Fortfarande hallrenovering och småbarnströtthet. Har kommit till sluttampen på det förstnämnda. Alltid något. Skrivkramp har inte Ulf Lundell just nu. Tycka vad man vill om honom men gubben kan ändå hamra ur sig lite kvalitetsrader. Kika in på Badger's drift. Ett fint litet bokmärke att ha i vintermörkret. Ser att han önskar sig en rejäl gasspis i julklapp. Jag blir nog utan klappar, men fick i alla fall lite Port porlande nedför strupen i söndags. Årets sista provning på Gefle Vinkällare. 

Rätt enkel Tawny med lite spritig obalans i munnen. Ändå helt ok för den Port-noob som jag är.

Här var det mycket roligare. Större och mörkare kropp. Cola och vanilj i finstämd samklang. Lång kryddig eftersmak. Gott!

Förstärkt Cabernet från Wyndham Estate. Rätt fin sniff med kaffe och russin. Men i munnen så är det bara för mycket av allt. Syltig spritighet. Dock roligt att få prova.

Mycket bra balans med massvis av läder och kaffe. Klingar av i ett nötigt avslut. Lysande.

Läckert vin med finstämd vanilj. Och otroliga mängder av bra lakrits och den bästa hostmedicin. Avslutas med torkade aprikoser och mint. Kanske lite spritig i eftersmaken.

Härligt mogen doft med mycket vanilj och cola igen. Långt värmande avslut med nötter, mint och kaffe.

Kvällens bästa vin där det mesta är på plats. Så balanserat i både snok och mun. Vanilj, smörkola, nötter och mynta. Känns otroligt spänstig i frukten. Kan måhända vara en bra flaska, men känns som att den skulle kunna ligga mycket längre. Ungt.

100 Parker-poäng ger ett vin som har extra allt av extra allt. Koncentrerad vacker färg. Massvis av mint och en släng av tobak i näsan. Lång och tät med (för) kraftfulla smaker. Massiv ogenomtränglig frukt. Bra, men bättre i framtiden.

En trevlig provning där man fick prova på några storheter. Svårt för mig som fullblodsamatör att pricka ut så många särskiljande drag på vinerna. Var ingen Port-fantast innan provningen och kommer kanske inte köpa på mig mängder heller. Men nog ska några platser kunna undvaras i vinkällaren. Tack Robert!

2012 Giuseppe Rinaldi Langhe Nebbiolo

För att hålla sig ifrån budgettavlan i "Lyxfällan" så fick jag hoppa över den Töplerska förbokningen av Barolo 2010 i vintras. Och nu så är det tyvärr slut av bl.a. Rinaldi. Men det är inget att bråka över. Det finns så många bollar att springa på. En låda Langhe Nebbiolo får fungera som ett alldeles utmärkt nikotinplåster mot Barolosuget. Även Rinaldis LN brukar försvinna rätt fort, men kan hittas i Italien fortfarande.

Trots tre timmar i karaff så är det efter någon ytterligare timme i glaset som vinet kickar igång ordentligt. Fin ljusröd frukt blandas med rosor och små stänk av tjära. Elegant som sjutton. Och klassiskt såklart. I munnen så är det en en total renhet som slår oss. Lätt och ledigt så rinner det ner till den rustika maten men fungerar riktigt bra på egen hand också. Resterande flaskor dricks upp inom fem år.

Ett alldeles strålande uttryck.

Enoteca Bulzoni €24

2009 Gabrio Bini Serragghia Bianco

"Då förstod jag att den Overnoyinspirerade arkitekten hade funnit lyckan på vulkanö och kunde ge ut poesi på flaska."

Jag skulle alldeles säkert vara en rätt usel deltagare i "På Minuten" med Ingvar Storm. Men fick jag chansen att pladdra på med ovanstående ämne i fokus så skulle jag banne mig komma halvvägs. Möjligtvis bli avbruten efter att ha upprepat ordet magisk. För det här är magiskt. Skörden plockas för hand och musten jäser tillsammans med skalen i nedgrävda amforor. Biodynamiskt och utan tillsatt svavel. 100% Zibibbo

En försiktig nos för genast tankarna till Occhipintis SP68 Bianco. Zibibboporr är ordet. Otrolig doftupplevelse som gör att venerna sprätter till. Massvis av gul oemotståndlig frukt och något citronaktigt rengöringsmedel (fast bra) som jag även hittar i SP68. Allt är så aromatiskt förfinat med fläderblom och tropiska frukter i symbios. Det mesta är på plats. Det är tryck i mineralerna och eftersmaken vill aldrig riktigt dö ut. Att det pajar efter en natt i kylen är en petitess. För det här vill man sluka direkt. 

1999 Paolo Scavino Bric Dël Fiasc

                 

En vecka där man kraftlöst har somnat i soffan varje vardag. Höst-småbarn-mörker-hallrust-ska-man-vara-så-här-vid-30? Vad göra? Ta sig upp på livbåten. Omfamna hösten, mörkret och den stora tröttheten.

Som gammal whiskyälskare så är jag oerhört motståndskraftig mot dominanta fatinslag i vin. Svårt att störas av faten, och ibland svårt att hitta dom. Vid första sniffen så utbrister min fru: "Vaniljstång!"

Visst finns influenser av faten. Men det är enligt mig små flisor av integrerad ek. I näsan så hittar vi mörka frukter och läder. Mognadstoner men med en fin spänstig frukt. Drag av det uselt ventilerade målarrummet i träslöjden på mellanstadiet. I munnen spelar det på elegans i första hand. Ska man vara negativ mot något så är det bristen på utmärkande syror. I Accomassos -99 för någon vecka sedan så var syrorna väldigt utpräglade och ibland nästan dominanta. Här är dom nedslipade tillsammans med tanninerna. Ska kanske inte sparas så länge till?

Hallen får vänta tills i morgon. Mina tre barn sover. Jag känner mig pigg och spänstig. 

Roses and Fanfar

Liten blindprovarafton med herrarna J och T. Denna glädjens bild får symbolisera 2009 Château de Chavanes Arbois Grande Reserve. Biodynamisk 50/50-blandning av Savagnin och Chardonnay. Ren frisk doft med lite härliga steniga mineraler. Upplevs som väldigt bra ikväll. Här googlar man järnet efter häftiga Jura-viner när det finns en trevlig runt hörnet på bolaget. Inte så komplex, men jäkligt skön. Kanske lite väl inställsam emellanåt. Nåja, en flaska beställd för slutligt omdöme.

Ny provsmakning 2/11. Vet inte vilket mood jag var i vid första provsmakningen, men nu var allt mycket sämre. En inställsam sötma som stör hela kvällen. Ett ok Juravin men jag lägger pengarna på annat.

2011 av denna i somras kunde krossa regeringar. Denna var ett helt annat monster. Istället för läckra nötiga inslag och massor av Jura-mineraler så har vi här stängd näsa med gröna äpplen och lite florala inslag. Är inte helt överens med doften. I munnen är det bättre. Friska syror och välgjort. Är det årgången som spökar eller behöver dom något år på rygg? Kommer nog försöka hitta någon flaska för att finna svaret på det.

Ah, vilken näsa! Citrusskal in absurdum och så fina, lena florala toner. I munnen en hel del fläderblom och en liten pepprig ton. Ung såklart, men väldigt tillgänglig idag.

Väldigt stängd till en början, och öppnar inte upp sig alls under kvällen. I munnen så dominerar mineralerna och blommigheten. Dag 3 är det en fullständig doftexplosion i glaset. Mogna päron, burkananas, fänkål. En total balans och renhet. Det här gillas. Men vi spar nästa flaska ett par år va?

Elegant doft. Fenocchio-elegans. Finstämd frukt och massor med rosor och frisk röd frukt. I eftersmaken så störs jag av en liten hetta. Dag 2 är det bättre. Var det lite pepprighet som inte var i balans eller bara alkoholhetta? Ska läggas undan såklart. Bara en tjuvtitt.

Kvällens kanske bästa vin. Så underbar doft. Undervegetation, Finstämd frukt. Finsnickerier och läder. Total balans och elegans. Strålande uppvisning. Smaken domineras av syror, och då kanske inte de mest tillbakalutade syrorna. Här är det pang-på-syror med extra allt som behöver mat för att tämjas. Det visar nog på att vinet behöver ligga till sig ett par år. Känns som att det ska klara åtskilliga år i källaren. En upplevelse som målas med de allra mest eleganta penseldragen.

Pinot noir? Är du säker? Här är det funk som dominerar. Tänk "Sly and the Family Stone" på 1,5 x hastigheten i en källarhåla. Körsbär och blodapelsin omgiven av ruttna rosor. Bättre i munnen där insmickrande syror och bra rödfrukt hjälper mot ett magplask. Provar gärna igen. Ska den vara så här eller var flaskan lite off? För trots allt så var det ett vin med ett helt eget uttryck. Men det är inte för alla.

Första gången jag provar Marengos Barolo. Men förhoppningsvis inte sista. Fin lätthet i doften och en frisk elegant mun. Har tittat bort från 2009 som årgång, vilket man kanske inte behöver göra.

2008 La Pierre Noir. Ett strålande vin. Frisk ungbärig doft. Markerade tanniner och en jäkla skön balans i munnen. Så läcker frukt. Har provat annat från Gimel tidigare. Men det här är ännu bättre. 

Då var vi i Italien igen. Läder och blodiga inslag tillsammans med skön frukt, finkalibriga men ambitiösa tanniner och friska syror. Lång och underbar eftersmak som mynnar ut i ett leende. Så jäkla bra på egen hand, men jag provar gärna till mat nästa gång. För då kommer det att lyfta sig ytterligare.

Orättvist att få en Barbera blint 24:00 när maten är uppäten. Nåja, ett småtrevligt vin, men inte den sortens Barbera som jag går igång på.